- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
147

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig att blifva otrogen sina gamla löften och
förbindelser:

–-Det kom en annan tid,

En tid för ärans röst och böjelsernas strid,

Då Oden på en thron, befästad genom lagar,

Ej var den Oden mer jag kännt i fordna dagar;

Den vän jag fordom sett i sknggan af mitt tjell,

Förtrolig vid mitt bord, af mina samtal säll,

I våra begge barn sin mödas ämnen skåda

Och hoppet för den thron, som väntade dem båda.

Jag förutsåg från få ditt trolösa förslag:

Omsider röjdes det, omsider kom den dag,

Då, att Egypten se, att Nilens visdom höra,

Jag Yngve slitas såg ifrån min dotters bröst,

Men, dig till straff, barbar, och hennes far till tröst,

Den pil, hans hjerta rört, i flykten med sig föra.

Ty tänk ej att din konst, att din förställda blick
Bedrar med falska sken det bröst dn genombårar.

Det var ej nya ljus om staters grand och skick,

Som längst på Nilens strand din son att söka gick;

Det var min dotter famn, dess kärlek och dess tårar
Han tvangs, ja tvangs att fly! Ditt högmod bäfvade,

Att Asmuns blod en dag med ditt förenadt se.

Har jag ej rönt har långt din ärelnst sig sträcker?

Da hatar, för din son, en annan makas hand
An dens, som från en thron sin spira honom räcker,

Och lägger nya folk till arfvet af hans land.

Ditt öga gråter ej det minne, som jag väcker,

Ditt bröst har ingen suck, din mun har intet svar?

Du mins ej Thilda mer? Du har förglömt, barbar,

Att se’n en böjelse du både*väckt och gillat,

Som fäst vid Yngves hand dess hjerta och dess dar;

Se’n alla, se’n du sjelf, din son och hennes far
Dess oskuldsfulla själ med detta hopp förvillat,

Mer grym, än den tyrann, som från Ausoniens skär
På krigets vingar kom att Asiens throner skaka,

Du röfvat från dess famn en älskare, en maka,

Du ryckt ur hennes bröst den bild du tryckte der?

Förgäfves årets krets sig fjerde gången vänder,

Med samma vilda blick, med samma sträckta händer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free