Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förhindrar af hans folk att hvem det vara må
Hans bojas vittne blir och till hans åsyn tränger.
Eller när Asmun omtalar att hans dotter dödat sig:
Hon förekom det slag, som henne förestod,
Och hennes hand af min ett rysligt bruk besparat.
Äfven metriska fel äro ej sällsynta, t. ex.:
Men för en olycklig, som ber att slippa sig,
Ar Rom förutan svärd?
Till och med logiska origtigheter förekomma, t. ex.:
Förgätng boningsmän af obebyggda falt!
Öfver Leopolds andra tragedi «Virginia» har
omdömet utfallit ännu strängare. Händelsens gång
framställer Hammarsköld i ofvanämnda arbete på följande
sätt:
«Vid ett upplopp i Rom har pöbeln stormat och tändt eld i Virginii
hus. Hans dotter har med möda undkommit lågorna, anropat Appius om
skydd, och han har lemnat henne en tillflykt i sitt hus. Härmed börjas
skådespelet. Scenen är hela tiden igenom i Appii slott, och han sjelf
öppnar spektaklet genom ett tal, i hvilket han förebrår sig sina brister och
omtalar att vid Virginias (sin fordna trolofvades) åsyn har hans kärlek åter
vaknat. 1 denna monolog afbrytes han af Claudius, som återkommer från
hären med underrättelser, att nästan alla sinnen der äro l)öjda efter hans
afeigter och alla anstalter tagna för att få hans motståndare och medtäflare
Sicinius afdagatagen; men huru bestört blir han ej, då han får höra Appius
tala om att «utan ärelystnad förtro sitt glömda lif den låga hyddans
tystnad» oeh att bespara sig brottet af Sicinii död. Claudius söker på allt sätt
att ändra dessa nya tänkesätt, men förgäfves. Dygden har nu på en gång
blifvit högligen pikant for Appius: han affärdar en centurion med bref till
sina vänner i hären, innehållande befallningar att inställa försåten mot
Sicinii lif och att låta Virginius återresa till Rom för att taga vård om
sina affärer; hvarefter han upptäeker för sin vän Claudius sin återvaknande
kärlek för Virginia och sitt beslut att göra henne till sin maka. Häröfver
blifver Claudius så vred att han går bort, dels för att ge Appius tid att
göra några betraktelser och dels för att lemna rum åt Virginia. Hon
inträder, för att med de mest smickrande ordalag tacka för det beskydd hon
njutit. Appius, som häri tror sig märka någon gnista till en återväckt
böjelse, börjar genast att tala om sin kärlek och erbjuder henne sin hand;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
