Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men hon försäkrar att hon icke vill höra sådant tal och säger, i det hon
går, att hon är Virginii dotter och att det ej skall vara för hennes sknll,
som Appins skall bryta den lag om adelns giftermål, som han går att
gifva. Men Appins går ej att gifva denna lag, ntan stannar qvar för att
något betänka sig på hvad han bör göra. Slutligen afträder han dock, och
första aklen slutas. Den andra öppnas dermed, att Virginia inträder med
Julia, till hvilken hon först yttrar sin åhåga att lemna Appii hus, sedan
ger tillkänna att hon icke har någon böjelse för Sicinius, utan att hon
ännu häftigt älskar Appius. Denne inträder, berättar att han upptäckt
våldsverkarne och att han af statens medel bestämt ett skadestånd åt
Virgi-nius, och börjar åter tala om sin kärlek. Virginia anför alla skäl, som
hindra henne att belöna denna kärlek, och nämner slutligen att hon är Sicinii
brud. Detta uppretar så Appius att han löper ut, men återvänder snart
med Claudius, för hvilken qvinnorna lemna rum. Nu berättar Claudius att
Sicinius är död. I anledning af denna berättelse rasar Appius först en
stund, och sedermera etalerar han de dygdigaste föresatser. Ett samtal
mellan Virgina och Appius börjar tredje akten. Här berättar Appius att
Sicinius är död, och sedan Virginia först beklagat en så stor mans fall och
Appius förklarat att han ämnar nedlägga sitt herravälde, bli «medborgsman
igen» och med detsamma förbålt beskedlig, förklarar Virginia att hon på
detta vilkor, och i fall hennes far det tillåter, är sinnad att lemna honom
sin hand; och denna underrättelse gör honom så förtjust att han går sin
väg. Efter honom inträder först Julia och sedan Virginius. Denne bannar
sin dotter för det att hon tagit sin tillflykt till Appius, och då hon vill
urskulda honom och tala om hans stora dygd, visar Virginius henne det
bref, i hvilket han kontramanderat Sicinii mord, och underrättar henne att
Sicinius lefver. Nu inkommer Appius och får höra starka förebråelser af
Virginius. Förgäfves försöker han att urskulda sig, vänder sig derföre till
Virginia med bön om att ho» skall hjelpa honom att blidka Virginius, men
får sitt bref till svar. Nu blir Appius alldeles handfallen och släpper
bref-vét. Detta upptager Virginius och förklarar, att han dermed ämnar gå upp
i senaten för att anklaga den hätska «tioman». Då han icke på något sätt
låter afråda sig, inkallar Appius liktorer och befaller dem att binda och
bortföra Virginius. Det sker, och till straff underrättar Virginia, i det hon
går, Appius derom att Sicinius lefver och kommer för att hämnas. Detta
försätter Appius i ett förfärligt raseri. — Fjerde akten börjas med ett
samtal emellan Claudius och Appius, i hvilket den förre omtalar att Sicinius
uppbrutit det fängelse, som förvarade Virginius; deremot får Claudius veta,
att det bref, som Virginius hade som bevis, vore fråntaget honom i
fängelset, och att hären, som uppbrutit mot Rom, genom ett bud från
senaten är befalld^att återvända till sin station. Detta samtal afbrytes af
Sicinius, som kommer, enligt hvad han säger, att föra bort Virginia och
Appius trotsar honom att kunna göra det. I detsamma inträder Virginia, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
