- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
153

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

naturligtvis borde föregå, emedan det icke till rätt man
blifvjt kontramanderadt), det låter begripa sig. Men
huru kunde då ryktet om Sicinii död icke allenast
spridas i Kom, utan äfven i armén*)? Man kan invända
att detta är en händelse, som tilldrager sig utom
skådespelet. Men en händelse, som på detsamma har det
allrahufvudsakligaste inflytande, borde väl på något sätt
i detsamma finna sin förklaring. Äfven Virginias död
är icke tillräckligt motiverad; ty det gör visst ej
tillfyllest, att yttre omständigheter drifva härtill. I hvarje
fullkomligt sorgespel finnes en sådan nödvändighet inom
den döendes eget bröst, i dess karakter och tänkesätt.
Att så ej är här, torde genom expositionen af planen
tillräckligen vara upplyst.» Hammarsköld anmärker
vidare, att Virginia i tal och handlingssätt visar sig
oqvinn-ligt hård, och visserligen måste man medge att hennes
sått att bemöta Appius i de sista akterna är något
oväntadt af en qvinna mot den man, som hon dock
måste tillstå att hon älskar.

Karaktererna i detta skådespel anser Hammarsköld
icke ens förtjena någon närmare belysning. I synnerhet
förkastar han Appii. «Appius», säger han, «är en i hög
grad svag varelse, som blir så mycket mera odräglig,
som han beständigt talar om sina brott, sina laster. En
person bör karakterisera sig genom sina gerningar, icke
sjelf för väggar, vänner och fiender måla ut sig sjelf,
och allraminst på en elak sida, ty hvilken bemödar sig
väl att sjelf ge andra en elak tanke om sig eller att
underrätta verlden om de brott han ämnar företaga?»

Diktionen i Virginia är underlägsen den i Oden.
Hammarsköld påstår, att han «oaktadt allt bemödande
icke deri lyckats finna mer än tre verser, som utmärkas

— han vill ej säga af poesi — men af någorlunda
sanning och värma?» Att detta innebär en öfverdrift, be-

*) Se första scenen, fjerde akten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free