- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
207

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ljuft, dess seder blefvo milda», men menniskan sjelf ej
blef «bättre» för det, slutar han skaldestycket på
följande tröstlösa sätt:

— Så från de dygder vi med fel förena
Drar tadlets konst de senare allena,

Och af den eld, som brann så himmelskt klar,

Förråder stoftet, som dess näring var.

O! med hvad glädje det en svaghet finner!

Hnr det fördelar — och fördubblar den!

Hur den hålls fram och skådas om igen!

Och hvilka tillrop allt af mängden vinner!

Ty mängden, van att ledas och bero,

Har brist på tanke, men är rik på tro.

Hur stark basun ock lögnen låter höra,

Förvånar skallet dock ej hopens öra,

Och ögats synglob, spärrad opp dertill,

Ser skuggan faslig och hur stor man vill!

Hvad under? Snarast medelmåttan kännes
Bredvid en höjd, som rest sig öfver hennes.

Dess tröst är bristen hos en stor och vis.

Den grofva stenens lyten äro inga;

Demantens fläckar räknas, att förringa
Det oerhörda af dess rätta pris.

Känn då en lott, som, dina likars vorden,

Från tingens morgon åtföljt deras dar.

Hvem var (ty alltid funnos de på jorden)

Den Promethé som fabeln skildrat har?

Hvem? Jo en vis, de ädla yrkens far,

Hos något folk, hvars vördnad han förtjente!

Och denna eld, som han från himlen länte,

Välgörandets och snillets låga var!

Och klippans höjd, hvarvid man honom smider?

Och örnens näf, som hackade hans barm? —

Förtjenstens höjd och qvalen, som hon lider
Af hatets hugg och grofva själars harm!

J, som likt honom himlaelden fören
Ibland ett groft och jordiskt menskokön!

Ej Jofurs hämd är hvad J frukta bören,

Af egna bröder vänten sådan lön.

Så länge ljusets tända fackla brunnit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free