Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla (efter naturen deraf), så snart de geaom odlingens
tillväxt sättas deraf i klar erfarenhet. Det är blott när
man från det allmänna begreppet kommer till dess
användning i verkligheten; blott när förtjensten eller
felaktigheten (hvilket nödvändigt måste i all skrift oftare
inträffa) icke är helt och hållet sådan, icke alltigenom
nog likartad, utan blandad, förtjensten med någon brist,
felet med något behag; — det är blott då, säger jag,
som genom tvåsidigheten af Sjelfva föremålet känslorna
derför åtskilja sig, och som man dömmer olika, till
bifall eller förkastelse.»
aSåledes förenar man sig visserligen öfverallt att
förkasta det låga: blott ej då, när det visar sig såsom
enkel oprydd natur eller vissa seders och föremåls likare
afskildring; — det i sin natur vidriga, ohyggliga:
blott ej då, när det, såsom någongång skett,
öfver-’skimras och bortgömmes af stilens skönheter; — det för
eftertanken orimliga: blott ej då, när det genom en viss
upplyftande storhet eller sina glänsande färger förblindar
och mutar inbillningen; — det mörka svårfattliga:
blott ej då, när derur framblixtra strålar af djup tanke
och öfverraskande sanning.» —,–r
ccLikaså förenar man sig oemotsägligen hos alla
odlade folkslag att tvärtom gilla och älska det ädla:
när det från skrifarten ej utesluter allt för stor del af
språkets uttryck och lefnadens sinnliga föremål, eller i
målning af personer, seder, tänkesätt upphäfyer nästan
alla skillnader för inbillningen och ljuger samma ansigte
på allt; — det rigtigt afpassade och behöriga: när
det ej medför obehaget af en ängslig noggrannhet, ej
inom cirkelmått inskränker inbillningens utflygter och
skapelser; — det rena och klara: när det ej är tomt
på kraft och innehåll; — det regelbundna: när det ej
röjer banden och tvånget, ej förminskar effekterna, ej
hämmar lifvet, rörelsen, omvexlingen och förvandlar
konstens ändamål, ifrån det att gifva sinnet lifliga väc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
