Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dikt och verklighet, utan att derföre anse sig behöfva
fördumma den förra.
»Deremot», fortfar Leopold, «eyne*8 man numera anse
dikten i allmänhet, af hvilket slag den må vara, för
ingenting annat än hvad den i ordet lyder, fiktion,
tom luftskapelse, d. v. s. hvad hvar ooh en väl vet att
det ej finnes; och om det ej heller kan finna^ blir
fiktionen derigenom i mångas’ tanke så mycket mera
poetisk. På detta sätt, likasom redan i förhand öfverens
med läsaren om den poetiska diktens afgjorda tomhet
på sanning och nästan lika ringa behof af möjlighet,
öfverlemnar man sig utan hinder åt alla fantasiens
ut-sväfningar, och begynner att sätta poesien i deras större
och större ytterlighet, likasom man begynt att sätta den
poetiska stilen i ett mer och mer tillkonstladt bildspråk,
hvarest ingenting mera uttryckes enkelt och naturligen
utan allt förblommeradt och liknelsevis. Hvad som ej
utgör ett kaos af allegoriska bilder, utan all fråga om
förenlighet dem emellan, och hvarunder man likasom i
gåtor måste länge söka meningen, kallas af några ej för
poetiskt språk utan rimmad prosa. På lika sätt vill man
ej heller hålla för verklig poesi, hvad som ej i
diktskapelse öfverspringer sunda begrepp och möjlig
naturordning. Man betraktar sig i poesien såsom stadd uti
inbillningens rike, der hon ensam råder och har rätt att
bjuda oinskränkt. Det är ej der fråga, påstås det, om
förnuftslagar, sanning, möjlighet, utan om nya syner och
verldar för fantasien. Det vore annars ej fiktion,
diktkonst, med ett ord sagdt, icke poesi, tänker man.» —
Och deri tänkte man utan tvifvel rätt, om man nemligen
ej tänkte annat än hvad Leopold här skyller sin unga
samtid för. Man är verkligen i poesien stadd i
inbillningens rike, der det ej är fråga om sanning och
möjlighet i prosaisk och hvardaglig mening. Man
undersöker ej der om féer och trollmän, englar och
hippogry-fer, äro verkliga varelser, utan om de äro sköna ska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
