- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Grunddragen af svenska vitterhetens historia. Del 3. Leopold, Rosenstein, Adlerbeth och Ehrensvärd. Akademiska föreläsningar /
403

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

unga vitterhetsidkare, som vinnlägga sig om en sann
förtjenst i detta förledande yrke.»

«Dalin begynte med att skapa sitt språk *). På en
gång var svenskan med honom ett nytt, förädladt och
ljuft tungomål. Det språk han skref var långt mera
skiljaktigt från det man talte och skref till hans tid,
och äfven ännu på hans tid, än ifrån det man nu talar
och skrifver femtio år derefiter. Få af de ord han
brukade äro föråldrade, och hans rena sammansättning,
skild från all oreda, alla tyska omsvep, all inveckling
af periodiska sammanbindningar, gaf åt svenska
skrif-sättet dess första sanna egentlighet. Hans språk är, med
ett ord sagdt, ännu hos oss alla goda författares,
likasom Corneille’8 i Frankrike, med undantagande (sic) blott
af den större kraft och den upphöjning, som smakens
framsteg efterhanden medfört. — — — Dalins verser
voro, äfven på konstens vägnar, underverk mot dem, som
man gjorde före hans tid. De voro merendels rena,
flytande, taktfulla och behagliga. Han hade qvickhet,
liflig bildning, rik uppfinning. Det var alltid något
ämne för tanken, som han framställde, eller någon ny
scen för inbillningen, som han skapade. Han hade i
synnerhet i sin prosa en otrolig gåfva, når han ville
nyttja den, att jollra angenämt och att qvarhålla ögat
på det han skref. Hans saga om hästen är ett stort
bevis derpå. Det är der, som han under allegorien af
en häst, hvilken tid efter annan ömsar ägare inom
samma slägt, målar med de mest lif liga drag Sverges öden
under konungarne af Vasaätten. Det som i sanning är
ett stort prof af hans konst och af hans förtrollande
inbillning, det är styckets förträfflighet, Oaktadt lågheten
af allegorien.»

*) Uttrycket är icke blott hyperboliskt, det är falskt. Nog fanns
språket fornt, men Dalin visste bättre än någon annan att begagna dess
tillgångar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:43:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/3/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free