Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattas än det, som, jemte andra förtjenster,
hufvud-sakligen äger den att behaga, och med smak ej annat
menas än gåfvan att dömma derom». Säkerligen
be-höfves icke, för den som vant sig att tänka öfver dessa
ämnen, något bevis, att den, hvilken hos ett föremål,
som behagar, frågar efter andra egenskaper, eller ens
kan erinra sig att sådana finnas, lika litet kan hafva
något redigt begrepp om hvad ordet behaga innebär,
som han deraf haft någon verklig erfarenhet. Dessutom
röjer sig den låga ståndpunkten af författarens
filosofiska bildning äfven deruti, att han trodde sig genom
en psykologisk eftersökning af grunderna till förmågan
hos konstnären kunna förklara möjligheten af
konstverkets egenskap att behaga. Men den, som någorlunda
känner vetenskapens fordringar, skall också häraf
lätte-ligen inse skälet, hvarför denna afhandling icke blifvit
mera innehållsrik»*).
Man kan medgifva att dessa Hammarskölds
anmärkningar äro grundade, utan att godkänna den
pojkaktiga kitslighet, hvarmed de äro framställda. Man bör
ihågkomma att Rosenstein skref sin lilla uppsats om
Vitterhet och Smak år 1787 och Hammarskölds sin
öfvermodiga kritik deröfver 1818. Hvilka ofantliga
framsteg hade ej filosofiens studium gjort under dessa trettio
år! Det var ju först år 1781 som Kant grundlagt den
nyare filosofien genom sin «Kritik der reinen Vernunft».
Hvem hade år 1787 hört talas om att «deducera det
sköna», «en ren utveckling af det skönas idé?» Hade
Hammarsköld skrifvit sin kritik på samma tid som
Rosenstein skref sina anmärkningar, så hade hela verlden
trott honom vara galen. Hvar och en författare skrifver
för sitt tidehvarf, få högtbegåfvade tänka före sin tid;
men att vara vis trettio år efteråt är ingen stor konst.
Hvem vet om det ej just var påtryckningen af den nya
*) Hammarsköld, Svenska Vitterheten, s. 444 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
