Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten, tankehafset tycka sig finna; icke de, som behöfva slutföljder
ochde-duktioner för att utletas, och som kunna genom andra slutföljder och
de-duktioner kraftigt bestridas. Alla dessa kunna, till det högsta, blott
ur-sägta det enskilda ogillandet, men kunna, utan störande af all
trygghet, aldrig gälla till laglig straffbarhet.»
«En mahomedan, som kallade Mahomed en lögnprofet, han smädade
sin religion: ingen kan neka dertill. Det är sannt att om den stora Mufti
funne i en sådan smädelse emot Alkoranen tillika en gudsförsmädelse, så
resonnerade den stora Mufti visserligen ganska slätt efter förnuftets, men
troligen ganska rätt efter sitt lands lagar. Den grofva tillvitelsen vore
direkt och påtaglig. All tvistighet, all strid mot och med, vore derom
omöjlig. Brottet vore bevist genom sig sjelft, och så måste det vara. Filosofen
brändes eller spetsades; och det thyvärr med all laglig turkisk rättvisa.»
«Men om filosofen till exempel i stället hade sagt: utan tvifvel
brukade Mahomed rockärmar större än hela kalifatet, större än
hela Asien, efter måuen stundom passerade derigenom fram och
tillbaka; och den stora Mufti äfven derföre ville låta bränna eller spetsa
honom såsom uppenbar Guds försmädare; och den turkiska lagen vore i
detta mål så vis som vår: se då kunde man, tänker jag, enligt all god
filosofi visserligen säga honom Mufti: att han på ett groft sätt misstydde
och missbrukade den visa turkiska lagen; att om han tyckte sig vilja finna
en elak afsigt i de anförda orden, så kunde någon, med en annan blidare
vilja, lätteligen tycka sig finna en bättre: att orden i grunden innehålla en
ren fysisk nödvändighet och att ingen fysisk sanning, likasom ingen logisk,
någonsin smädar naturens upphofsman.»
»Jag förutser hvad mina läsare häremot skola invända. Troligen, lära
de säga, vore dock afsigten med en sådan anmärkniug att förlöjliga det
mahomedanska underverket. Sådan är också i sanning min hemliga
gissning derom. Men hvad oemotsägligt bevis har jag för vissheten deraf? Den
uttryckliga ordmeningen är klar och obrottslig: den kunde vara åtlöjets;
ja, men den kan också vara enfaldens. Ty om det än skulle fordrats ett
underverk för att hafva rockärmar större än hela Asien, så var det ena
underverket ej svårare än det andra. Hvad således angår den gömda
meningen, som man vill tro sig finna, så frågar jag: huru kan den vara på en
gång gömd och tydlig? på en gång hemlig och uppenbar? på en gång
tvetydig och bevislig? Af en dubbel mening kan man efter förmodan
någorlunda sluta till den verkliga: en sådan förmodan kan göra nog för att med
enskild öfvertygelse ogilla, förkasta, fördömma den; ty ingenting beror af
detta enskilda ogillande. Men det är högst nödvändigt för den allmänna
tryggheten, att ingen på någons blotta förmodan, icke ens på tios eller
hundrades, hvarken brännes eller spetsas, eller på något annat sätt
misshandlas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
