Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jag finner mig nödsakad att vid hvart steg påminna om rättvis
ut-tydning. Man skall säga att jag vill öppna undflykter för
religionsbegabbe-riet och annan sjelfsvåldig skrifart. Nej, min vän, ni förklarar min
mening alldeles efter den stora Muftis vis. Om jag hade den afsigt, som ni
tillägger mig, se då hade jag ju snarare bort undandölja hvarje skymt af
s&dana missbruk, som kunna tryggas genom den stränga lagbundenhet jag
fordrar; då hade jag ju ej bort, ej kunnat välja ett exempel, som tydligen
visar de små, men likväl säkra fördelar, som argheten verkligen kan draga
deraf. Nu har jag genom Sjelfva detta exempel redligen medgifvit dem.
Jag skrifver då ej att försvara, att bemantla något slags lagbrott; men jag
vill nödvändigt finna skydd för den redliga skribenten emot all möjlighet af
ensidigt förtryck. Jag vill, på det oskulden må vara säker, att Sjelfva
brottet ej dömmes efter godtycke. Jag påstår allvarligen att det må undslippa,
när det ej kan öfverbevisas, på det ingen sedermera må dömmas
öfverbevi-sad om hvad han aldrig menat. Jag påstår att bevis bör vara något mer
än blotta tycken, blotta förmodanden, blotta sannolikheter: ja, äfven mer
än den högsta sannolikhet. Jag påstår att den lilla argheten, som aldrig
gör stor skada, hellre må passera fritt under sin glesa mask, så länge hon
blott vårdar sig att bära någon, än att allt hålles för mask åt argheten,
och att hon sökes och förföljes under hvarje påstådd skymt af likhet;
hvaraf snart skall hända, att allt som skrifves, tyckes likna henne., och att
det bästa, det renaste, det nyttigaste förnuft måste oupphörligen bäfva att
misskännas. Jag påstår att lagarne böra vördas i allt, men främst och
heligast i deras stora princip, den allmänna tryggheten: att skribentens
trygghet utgör deraf en ganska vigtig del, och att det lilla strafflösa sjelfsvåld,
hvartill denna trygghet någon gång kunde föranleda, alldeles icke är af den
fara för samhället, att man derföre skulle behöfva uppoffra en af dess
största och nödvändigaste fördelar.»
Ett annat ämne, högvigtigt för staternas utveckling
till verklig frihet och sjelfständighet, och som i våra
dagar allvarligare än förr börjat sysselsätta den allmänna
uppmärksamheten och taga hela nationens intresse i
anspråk, ser man med en viss förundran redan i slutet af
förra seklet i vårt fädernesland under en despotisk
styrelse , under ett tidehvarf af vidtutseende europeiska krig
och, såsom en följd deraf, af militärståndets
öfvervägande anseende, göras till föremål för undersökning:
nemligen huruvida en allmänhet, d. v. s. folket, eller, såsom
vi i våra dagar skulle säga, den stora massan «har
be-hof af militärisk kunskap». Att denna fråga i vår tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
