Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan i allmänhet blifvit på jakande sätt besvarad,
såsom folkbeväpjiingarne i många af Europas länder
bevisa, hindrar icke, att man öfverraskas af att se samma
fråga redan för några och sextio år sedan föranleda en
utredning, som kommer till enahanda resultat: att
liksom det är nationen, som i sista rummet har att utföra
kriget, så bör äfven nationen såsom sådan söka förskaffa
sig tillräckliga militäriska insigter, för att bedömma icke
allenast huruvida ett krig bör företagas eller icke, utan
äfven huru det på bästa sätt kan utföras. Att
författaren dervid fått anledning att anklaga våra stora
konungar för en onödig och obehörig äregirighet och
inkräkt-ningslusta, bör ej förvåna, då man erinrar sig att på
hans tid den filantropiskt-prosaiska uppfattning af
historien var temligen allmänt gällande., att en styrelses
högsta ändamål var att befordra samhällets fysiska
välbefinnande, och att hvar och en regent, som uppoffrade
en större eller mindre del af detta för ett ändamål, som
afsåg menskligheten i dess helhet eller den allmänna
kulturens fortskridande, med rätta kunde anses för en
svärmare, en Don Quixote, hvilken förbisåg sina
närmaste pligter såsom sitt folks herre och husbonde,
för-sörjare och beskyddare, för att lägga sig i saker, hvilka
egentligen icke angingo honom. Enligt en sådan
princip af hvarje särskildt folks isolation emot hvart och ett
annat bedömdes då för tiden ofta den stora Gustaf
Adolf och ännu strängare den sällsamma Carl XII,
hvilka begge man då ännu icke kunde eller icke ville
förstå. Filosofien hade då ännu kastat ett blott alltför
ringa ljus öfver vår historia och dess nödvändiga
sammanhang med öfriga länders, för att den tidens män
skulle hafva kunnat rätt bedömma vårt stora tidehvarf
och göra rättvisa åt dess stora historiska karakteren
Svenska folkets historia var då ännu icke skrifven.
Författaren finner likväl att vårt fädernesland kan,
såsom ursäkt för sina misstag i detta afseende, åberopa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
