Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OH MASSANS BKHOF AF MILITÄR-KUNSKAP.
43
andra nationers exempel i äldre och senare tider; bland
annat äfven de just då pågående revolutionskrigen, då
det ena folket efter <Jet andra i fiendtliga afsigter
öfver-skridit hvarandras gränser, fransmännen inryckt i
Italien, Tyskland hotat England, tyskarne öfvergått Rhen,
engelsmännen landstigit på Frankrikes kuster o. s. v. —
Ändtligen kommer han till följande slutresultat (N:o 2,
3, sid. 86—89).
«Den militäriska upplysningen skall ej allenast förmå att i deras
födsel qväfva alla utsväfvande krigsplaner, rigtade mot andra länders bestånd
och lugn; den skall äfven ofta göra en liten stat trygg emot en grannes
öfvermakt, afvända all farhåga för det kolossaliska i dess sammansättning,
gifva en känsla af egen styrka och således grundlägga en sjelfständighet,
lika nödvändig och oskattbar för samhällen som för enskilda personer. Ofta
skall en rätt kännedom af egna gränsers och den egna geografiska
belägenhetens militäriska styrka, samt af en grannes enskilda svårigheter vid ett
krigs utförande, gifva en fastare grundval för denna sjelfständighet och
säkrare afböja alla försök att genom våld och hotelser rubba densamma,
än allt hvad man kan vänta sig af det fysiska modet, folkets härdighet, de
stridandes antal, krigsförrådernas ymnighet och den eljest så afgörande
penningestyrkan.»
«Kanhända att man från denna kunskap om gränsers naturliga styrka
och dess tillämpning till staters enskilda belägenheter, när den nemligen
blefve utvidgad till sina grenar och de redan fastställda grundsatsernas
re-snltater tillskapade en folkmening; kanhända att man då från densamma
knnde vänta, hvad i alla tidehvarf af så goda hufvuden blifvit ansedt såsom
ren chimére, nemligen krigens aftynande och slutliga upphörande.
Ofver-tygelsen om egen skada och fördel verkar vanligtvis starkare än
öfvertygel-sen om rättvisa och billighet, intill dess den grad upplysning är vunnen,
att man ser deras nära gemenskap. Häraf torde följa, att ett rätt och
allmänt begrepp om krigs skadlighet ej mindre för den angripande än den
angripne, i förening med den nyssnämnda kännedomen huru litet det
åtminstone i längden båtar, så väl att söka sträcka sina landamären utom den
naturliga gränsen, som att bibehålla en landsträcka, hvilken öfverskjuter
densamma, förr kan gifva verlden lugn, än sedoläran, som utstakar och
befaller pligter, och den lidande mensklighetens röst, som bemödar sig att röra
hjertat. Ännu kraftigare skall dessa militäriska grundsatsers verkan blifva,
om de, i förening med den sanna filosofiens, nalkades regeringar och
nationer, om menniskohjertats förädling tätt följde menniskobegreppets framsteg,
och om den nationella kännedomen af eget bästa, genom allt näringstvångs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
