Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt fri och menniskan värdig statsform. Detta ändamål
är nemligen för mycket sammanväfdt med mensklighetens
intresse, och till sin inflytelse för mycket utbredt öfver
verlden i alla dess delar, att det icke åter skulle
ihåg-kommas af folken vid hvarje anledning, som de yttre
omständigheterna kunna gifva, och att dessa (folken)
icke skulle föranledas till nya försök af samma slag. Ett
sådant fenomen i mensklighetens historia «glömmer man
icke». En filosofisk profetia, som för längesedan slagit in.
Med den pånyttfödda filosofien slöto snart nästan
alla andra vetenskaper ett vänskapligt förbund, för att
förfriska sig vid dess tankekraftiga lif och i densamma
söka källor för ny folkbildning. De flesta upptogo i sig
dess grundsatser, och alla följde dess anda. The o
logi en skyndade sig närmast att i sin dogmatiska och
moraliska del begagna de erbjudna skatterna, hvarvid
man kan anmärka, att de katholska theologerna här
föregingo de protestantiska med sitt exempel; såsom
bevis kan man anföra den berömda Sailer. De nämnda
båda theologiska doktrinerna blefvo med föga undantag
till en viss grad nyuppbyggda af Kantiska tankar. Det
uppstod då för tiden en ny rationalism, som man med
skäl kan kalla den idealistiskt-praktiska. Kants bok
«Om religionen inom det blotta förnuftets gränser»
erbjöd den omedelbara stödjepunkten, undet det att
Fichtes skrift «Kritik tiber Offenbarung», som var hållen
fullkomligt i Kants anda och grundsatser, tjenade såsom
den bestämdaste vägvisare för den nya rigtningen,
hvilken i Sjelfva verket endast betecknar en högre och
andligare metamorfos af den sedan adertonde seklets
början herrskande deismen. Liksom Kant satte förnuftet
(den fria subjektiva anden) såsom den rätta principiella
urkällan för det sannt menskliga i menniskan, så ville
han endast så till vida låta troslärorna gälla, som de
Sjelfva kunde bevisas vara momenter af förnuftet Det
är förklarligt, att i den protestantiska theologien, der de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
