Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Prester böra vidare vara män af goda seder. Denna egenskap är för
dem lika angelägen, lika oumbärlig, som upplysningen; och detta lärer ej
behöfva bevis. Vi hafva äfven i den lutherska församlingen kommit ifrån
den gamla fördomen, att ordet är lika verksamt och kraftigt, då det tolkas
sf en lastfull, som af en dygdig man. Den regeln man så ofta låtit lärare
lemna församlingen: gör som jag lärer, och icke som jag lefver,
torde vid vissa tillfallen varit ganska passande; men den har förmodligen
alltid varit utan praktisk nytta. Med hvad eftertryck skall den förmana
till gudsfruktan och dygd, som sjelf lefver gudlöstP Med hvad verkan skall
msn tala för anständigheten, då man sjelf ger exempel af oanständiga
seder; för måttligheten, då man sjelf slösar allt på eget öfverfiödigt bord;
för nykterheten, då man sjelf finnes ej sällan öfverlastad och betagen bruket
sf menskligt förnuftP Låt en girig, som prejat den fattige, predika om
barmhertighet; man skall förakta honom. Låt eA erkänd skrymtare med
tårsr och de ömmaste uttryck tala om Gud, om menniskokärlek, om
dygdens eviga belöning; man skall bele honom. Äger han snille, skall man
törhända beundra hans talgåfva; men hvad öfvertygelse skall han meddelaP
Jo! tviflaren skall gå ntnr kyrkan med visshet, att allt var bedrägeri.
Fördomar och ordspråk må innehålla hvad som helst, så blifver det dock visst,
att sedeläran bäst predikas genom exempel. Då en dygdig och verksam
menniskovän ifrar emot laster, berömmer goda gerningar, afmålar den sällhet,
förtröstan på Gud och étt godt samvete skänka, så blifva hans förmaningar
sällan fruktlösa. De sanningar hans tal inskärpt glömmas icke lätt. Hans
värma, hans nit för det goda, understödt af ett ädelt efterdöme, gör
dygden segrande och befrämjar mensklighetens lycksalighet.»
«Allmänheten är sträng granskare af lärares seder, och har dertill
fullkomlig rätt; men denna granskning går ofta till öfverdrift. Då en lärares
skyldigheter, i afseende på sederna, äro alldeles desamma som hvar och
en annan stadgad och hederlig mans, har man obilligt gjort oskyldiga
nöjen och tidsfördrif till. samvetssaker för presten. Jag inser ej med hvad
skäl man kan lasta prester för det de deltaga uti antagna sällskapsnöjen,
dans, jagt, spektakler, låga spel m. m., så länge man ej anser dessa
tidsfördrif såsom brottsliga eller oanständiga för annat folk. Det är sannt, att
en prest, som sköter sin syssla, har ganska liten tid öfrig för nöjen, och
då skyldigheter för dem eftersättas, blifva de alltid ett brott; men denna regel
gäller lika för alla stånd. Ett ensligt lefnadssätt, stängdt från verldens så
kallade buller, en opudrad peruk, en illa gjord och oborstad rock, en
trumpen och allvarsam blick, äro de kännetecken till invärtes helgelse, dem den
oknnnigare allmänheten mest beundrar och hos presten önskar att finna,
ehuru bedrägliga de oftast äro. Huru ofta har man icke af egennyttiga
och låga afeigter bemödat sig om denna yttre munkheligbeten? Huru ofta
har man icke dragit sig ifrån sällskaper af andligt högmod, af egenkärlek,
af en viss känslolöshet, och vant sig vid att hata och förakta menniskor, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
