Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salighet; ty jag vet att det läres, att man i Gud ej skall älska något
annat. än ett medel för vårt väl, att man ännu i dag vill finna denna så
litet gudomliga föreskrift i den religion, som likväl fordrar att vi skola
älska Gud öfver allt (öfver allt och dock blott som ett medel för våra
behof!), och att man derföre, utan att ens känna en aning af religionens
förnedring, kallar den en lycksalighetslära. Men — tag bort
moraliteten, var konseqvent, bilda den efter vår egenkärlek, och underlåt att
genom moraliska idéer komplettera eller derefter modifiera sällhetsbegreppet;
och jag frågar, om lycksalighetsläran då skall blifva en religionslära, om
man också då skall sträcka sällhetens begrepp öfver tidens gräns, om
religionen skall äga något värde för menniskan, om det skall gifvas någon
religion mer? — Nej, med moraliteten står eller faller religionen: dess värde
är icke blott värdet af ett medel för vårt val, utan derjemte och
förnämligast värdet af en gudomlig kraft till moralisk förädling. — Här är icke
stället att ur sina grunder deducera dessa tankar, och, jag vet det, de skulle
föga gälla om ni ej fann dem i ert eget hjerta. Jag dristar appellera dit,
och med detsamma påstå, att det är ingen sak i verlden der frågan om
vårt väl och ve mindre hufvudsakligt bör inblanda sig, än i undersökningen
om sanningen af religionens läror.»
«Icke desto mindre är det just här man vill besticka eller förskräcka
omdömet. Man öppnar himmel och helvete, föreslår mellan dem ett val,
och vill att min öfvertygelse derpå skall grnnda sig. Hvilken vågskål för
de skäl, som skola bestämma den! Äger då här min tankekraft det lugn
och den frihet, som oundgängligen fordras till sanningens kännedom,
darrande på branten af en öfver all beskrifning ryslig afgrund? Är detta den
ståndpunkt, ur hvilken jag skall se religionens sanningar? Är det här jag
skall förvärfva den sanna visheten? Skulle jag ej snarare kunna förlora
förståndet? Ja, sväfvande mellan himmel och helvete, skall ej min tanke
förlora sig, skall den ej försvinna för evighetens högtidliga majestät, skall den
ej falla svindlande och tusen gånger dödad i det dystra, förfärliga djupet?
— Glansen af himmelens strålar, skenet af afgrundens lågor — hvilketdera
är det, som skall upplysa mitt förstånd? Är för någotdera mitt jordiska
öga danadt? Nej, förblindelse, evig fö/blindelse blefve din lott, dödlige,
om evighetens samlade strålar kunde falla i ditt öga. Det tjocka mörker,
som på tidens gräns möter din syn, är dig en varning att återkalla dina
fikna blickar och åtnöja dig med de strålar af sanning, som götos från
himmelen att upplysa din jordiska bana. Samla dem, och du skall icke
sakna grunder för din öfvertygelse; men. genom säkerhets-maximen kanintet
annat åstadkommas än en blind tro, och blind tro är detsamma som ett
blindt öga, är ingen tro, är brist på grunder för det verkliga bifallet, är
Oaktadt allt det buller den gjort i verlden, och allt det blod den gjutit, och
alla fasansfulla uppträden den stiftat — inför förnuftets domstol rentaf
intet, eii skugga på sanningens fält, som ej afbildar annat ån den menskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
