Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga bana. Man kan ej neka att anklagelsen i
allmänhet var berättigad. Den rhetoriska tillgjordhet, som
under denna tid infördes på predikstolarne, i synnerhet
genom de vältaliga mästarnes smak- och omdömeslösa
härm are, unga prester utan kunskaper, allvar och talent,
i synnerhet i städerna, har thyvärr länge bibehållit sig
inom vår kyrka, och tänkande män i våra dagar kunna
ännu rätt väl erinra sig de krystade, innehållstomma,
osammanhängande deklamatoriska grannlåterna om Guds
storhet, allmakt och öfriga egenskaper, den dygdiges
sällhet och den lastfulles olycksalighet m. m., som i
deras ungdom ofta vid den offentliga gudstjensten fingo
ersätta den rätta religionslärarens hjertgripande
uppmaningar till ånger och omvändelse, sann tro och ett
kristligt lefverne. Den allmänt rådande ljumheten i
det religiösa lifvet var en naturlig följd af den skarpa
söndring, som genom upplysningens ytliga vishet
uppstått mellan den kristliga dogmen och moralen, eller
med andra ord mellan tänkesättet, den inre
sinnesförfattningen och den yttre handlingen; enligt hvilken den
senare dömdes äga full sedlig giltighet utan afseende
på den förra. Det är tydligt att en sådan åsigt måste
upphäfva all kristendom, som lägger den hufvudsakliga
vigten på hjertats tro och viljans helighet eller renhet,
såsom grunden för all yttre handling, hvars värde eller
ovärde bestämmes efter dess motiv. När nu dogmatiken,
såsom läran om de inre förändringar, som subjektet
måste undergå för att afkläda sig den naturliga
menniskan och ikläda sig den nya, genom hvilken hon
blifver delaktig af nåden och inlåtes till lifvet i Kristo,
lemnades helt och hållet åsido, såsom en öfverflödig
bisak, var det ock naturligt att moralen, såsom läran om
menniskans sedliga pligter, beröfvad den grund, som den
skulle äga i det kristliga tänkesättet, återföll till en
hednisk sedelära, hvilken lemnar den menniskas hjerta
kallt, som en gång uppfostrats till tron på Kristi evan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
