Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gelium, d. v. s. till lydnaden för en högre sedlig lag,
ehuru hon icke tillegnat sig det med vetandets utan
med trons tillförsigt. Enda sättet att återgifva
kristendomen dess ursprungliga värma och lifskraft var att
upphäfva denna söndring mellan moral och dogmatik,
mellan den yttre menniskan och den inre, och visa att
hvarje handling, till skenet huru stor och ädel som
helst, likväl inför Gud ej äger annat värde än det
som gifves den af det sinnelag, som inom det innersta,
hemligaste af menniskans hjerta legat till grund för
densamma, d. v. s. tron på och kärleken till det
gudomliga, det heliga såsom det högsta sedliga, i hvilket den
menniskan lefver, som lefver i Kristus. Detta är åter
detsamma som filosoferna kalla den sedliga viljan, som
ingenting annat kan.vilja än det goda, och är den enda
filosofiska förklaring på den af vår religionslära yrkade
kärlek till Gud, som skall utgöra den enda sanna
grunden för all kristlig handling.
Ett försök att uppvisa och tillika upplösa denna
förstörande söndring möta vi i en uppsats år 1800 med
titel «Något om en andelig lärares pligter», märkvärdig
äfven derigenom att den gaf anledning till åtal mot
tidskriften, och vållade att den följande år upphörde.
(N:ris 39, 40, 41, sid. 7 f.)
«Hvad bör en religionslärare göra för att vinna detta ändamål? Och
först: hvad bör han lära? Skall han predika dogmatik eller moral,
theo-logi eller religion? Skall han omtala hvad Gud gjort eller hvad menniskan
bör göra? Denna fråga är lätt besvarad, om man blott icke förlorar
ändamålet af hans embete ur sigtet. Deraf följer otvifvelaktigt, att han skall
förkunna den sanning, som leder till gudaktighet, till verklig
förbättring och sannskyldig tillfredsställelse, det är, han skall predika icke pur
dogmatik, icke pur moral, utan begge i öfverensstämmelse med hvarandra;
ty de stå i ett oskiljaktigt sammanhang, den förbättring och den
tillfredsställelse, han skall söka åstadkomma. Ingen sann tillfredsställelse kan
gifvas utan en förutgående förbättring, och ingen förbättring är möjlig utan
hopp om tillfredsställelse. Att predika dogmatik utan moral, är att
åsidosätta hvad som bör anses för det vigtigaste, menniskohjertats förädling,
och just derföre äfven gå miste om den afsigten, att verka dess tillfreds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
