Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställelse. Det är — hvårföre skulle vi icke säga det rent ut — det är att
predika superstition. Att föreställa moralen utan de sanningar, som läras i
dogmatiken, är att förkunna en kall och tröstlös vishet, som antingen
uppfyller menniskohjertat med högmodiga inbillningar, eller störtar det i
för-tviflan.»
«Men af allt detta, det vare sig dogmatiskt eller moraliskt, bör dock
religionsläraren icke framställa mer, än hvad hans åhörare behöfva till sin
viljas förädling och sitt hjertas lugn. Allt lärdt, theologiskt eller filosofiskt
kram, alla spetsfundiga theorier, alla sådana försök att förklara och nogare
bestämma hvad i Bibeln blifvit lemnadt obestämdt, som antingen blott kunna
fattas af den lärde, eller flyga bort i det obegripliga, eller för andra
orsaker icke kunna äga någon moralisk inflytelse på menniskohjertat,’böra vara
bannlysta från hans offentliga tal. De kunna äga ett rum i systemet, vara
af värde för theologen, stå tecknade i våra symboliska böcker; till folk-*
undervisningen höra de icke. Det är misskännandet af denna eljest allmänt
bekanta och i Sjelfva skillnaden mellan akroamatisk och kateketisk theologi
antagna sanning, som vanligen gör, att man beskyller de religionslärare,
hvilka söka följa den i sin vidd, för neologi och ett med kyrkans symboler
ej öfverensstämmande lärosätt. Man har vant sig att sammanblanda Sjelfva
sanningen med dess föreställningssätt, den praktiska läran med försöket att
theoretiskt bestämma den, religionens anda med dess bokstaf. Om man nu
saknar dessa bokstafliga förklaringar, dessa försök att låta menniskan s e
hvad hon blott kan fatta med en praktisk tro, det vill säga, antaga på en
moralisk grund; så ropar man straxt öfver neologi, öfver religionsedens
förolämpande, öfver brytandet af det löfte man gifvit församlingen, öfver
— jag vet icke hvad för grufligheter; liksom det ej vore annat att lära i
predikstolen, annat i kathedern; liksom allt ., hvad som står i de symboliska
böckerna, hörde till den populära undervisningen; liksom församlingen för
sina praktiska behof fordrade dessa lärda bestämningar, dessa spekulativa
förklaringar, dessa metafysiska theorier! De symboliska böckerna
författades i en lärd, mestadels apologetisk afsigt; huru skulle de då kunna tjena
till något mönster för religionens populära föreställning? Huru kan man
rimligen tänka, att en folkförsamling skulle känna samma behof som de
lärde i reformationstiden, och fordra af sina lärare hvad den Augsburgiska
kyrkoforsamlingen eller tidens theologer fordrade af Luther och hans
medarbetare? Det är annat att lära något emot de symboliska böckerna, och
annat att icke lära allt hvad som står i dem, eller lära något, som icke
der blifvit vidrördt. Luther lärde mycket i sina folkskrifter och sina
predikningar, som icke finnas i dessa böcker, och lemnade mycket, som der
på ett mera lärdt sätt är afhandladt. Hans lilla katekes är egentligen den
enda ibland de symboliska böckerna, som är författad i en populär afsigt,
den enda således, som skulle knnna tjena till ett mönster för
folkundervis-Malmström. IV. ’ ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
