Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott så vida förtjenar namn af orthodox, som den svarar mot dessa stora
ändamftl: lärer bvar och en ntan vår erinran lätt finna, att religionens så
kallade dogmatiska sanningar måste ses och framställas nr en moralisk
synpunkt. Ännu påtagligare skall detta blifva för hvar och en, som behagar
eftersinna, att den religiösa dogmatiken icke är annat än en upplösning på
de frågor, hvilka menniskan under fortgången af sitt sträfvande till
moralitet nödvändigt måste göra sig sjelf, nödvändigt måste söka få besvarade,
om hon vill vara ett med sig sjelf öfverensstämmande väsende. Så är t.
ex. läran om Gud, försynen och odödligheten intet annat än svaret
på den allmänna frågan: hnru är det mig möjligt att fortgå till min
bestämmelse och vinna den i en verld, som framställer sig för tanken såsom
stående nnder naturens nödvändiga och af vår frihet ej beroende lagar? —
Så är vidare den högst vigtiga läran om menniskoslägtets
upprättelse likaledes intet annat än en upplösning på den frågan: huruvida
menniskan, då hon ändrar sitt tänke- och handlingssätt, kan hoppas förlåtelse
för det onda hon under sitt hjertas förderfvade tillstånd gjorde? — och
läran om ett högre bistånd till det sanna goda intet annat än
svaret på den frågan: huru menniskan, svag och ofullkomlig som hon är, skall
kunna öfvervinna de hinder, som ligga inom henne sjelf för verkställandet
af det, som hennes pligt fordrar. Här är, i korthet, uppränningen till hela
dogmatiken. Dessa frågor födas alla af menniskans moraliska behof: deras
besvarande kan således endast i den mån blifva giltigt, äga sanning och
nödig begriplighet, som det är moraliskt, och blott såsom sådant kan det
tros, d. ä. för sitt praktiska intresse antagas och npptagas i menniskans
tänkesätt. Men ser man dessa sanningar nr en blott dogmatisk synpunkt,
vill man utan afseende på deras moraliska halt fatta och förklara dem med
det spekulerande förnuftet, eller yrkar man dem blott i stöd af en
främmande auktoritet, ntan att framlägga deras nödvändiga sammanhang med
samvetets fordringar, då förvandlas hela religionen till en torr spekulation,
och i detsamma till ett evigt tvedrägtsfrö, eller ock till en död
bokstafs-tro, hvilken snart kan gå öfver till en fanatisk yra.»
«Då man äger afseende på dessa trenne hufvudproblemers ursprung,
finner man, att sedan det första, i kraft af ett praktiskt behof, blifvit
väckt och besvaradt genom idén om Gud, såsom verldsskapare m. m.,
det andra problemet, af ett lika behof, uppkommer ur det förras sköte och
likasom fö des deraf, och då det blifvit upplöst genom idén om Gud,
såsom frälsare, det tredje problemet ntgår ur det första och andra med
sin upplösning genom idén om Gud, såsom heliggörare. Jag gör denna
anmärkning, dels för att väcka läsarens uppmärksamhet på det sammanhang,
som är emellan religionens hufvudläror, dels för att erinra, att ehuru Gud
i sitt väsende är obegriplig och oändligt upphöjd öfver vår inskränkta
fattningskrets, vi likväl kunna göra oss reda för (hvad som här är det
omedelbara föremålet för vår tanke) vår idé om Honom, upplösa denna idé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
