Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sina väsentliga beståndsdelar och se hnrn den ena födes och utgår af
den andra, såsom lika många särskilda uttryck af de särskilda
förhållanden, i hvilka vi tänka oss Gud i anseende till menniskan och hennes mo~
raliska behof. — Varnad af så många misslyckade försök, och icke sinnad
att skrifva någon theologisk afhandling, kan jag icke häraf göra någon
tillämpning på den lära, som religionens höga stiftare (Matth. 28: 19)
synes framställa såsom ett. kort begrepp af hela religionsläran. Jag vill blott
tillägga, att denna lära, tagen i en pur dogmatisk mening, icke allenast
icke kan förstås, således icke heller äga någon inflytelse på menniskans
moralitet m. m., utan ock af allmänheten så mycket lättare missförstås,
som Sjelfva den hårfinaste metafysikus — i theologien, då han vill vara vis
öfver hvad Skriften lärer och tydligare bestämma hvad som der blifvit
lemnadt obestämdt, dervid måste stöta på oupplösliga svårigheter, och, då
han vill undvika en förnuftsstridig tritheism, är i fara att falla på en
förnuftslös skolformel. Den, som med sannskyldig aktning för religionen
förenar den öfvertygelsen, att ingen annan lära kan förtjena namn af en
religionssanning än den, som svarar mot religionens ändamål, och tillika
besinnar, att den sanning, vi här omtala, står i Bibeln såsom ett kort
innehåll af hela religionsläran, skall förstå denna lilla obetydliga vink. För
de öfriga är ej denna afhandling skrifven — och nu — sat sapienti!
»Öfvertygad likväl, som jag är, att misskännandet af
religionssanningar-nes moraliska halt och värde, är en bland de rikaste källor ej allenast till
tvifvelsmål och otro, utan ock till den praktiska religionens förfall,
hvar-öfver man i våra dagar snart öfverallt klagar, anser jag för min pligt att
sträcka mitt försök till de vigtigaste delar af denna grund^ära, för att
omständligare ådagalägga sanningen af vår sats, att ingenting annat är
ortho-doxt än det som är moraliskt »
«Jag frågar derföre:
«I läran om Guds egenskaper, hvad vore det som ej förtjente
namn af orthodoxiP — Jag räknar på bifall af hvarje tänkande menniska,
då jag svarar: alla grofva anthropomorfismer. Således om man, t. ex.,
föreställde Gud såsom ombytlig, om man underkastade honom, den
sjelfstän-dige, ett slags beroende af naturen, af dess lopp och de fria varelsernas
goda eller onda företag; om man sade, att Han än retas till vrede och
hämd (den svages känsla vid förolämpningar), än låter sig blidkas — och
blidkas genom ett slafviskt och lönsjukt smicker, genom offer och sådana
handlingar, som. antingen i sig Sjelfva likgiltiga, skulle få en slags förtjenst
genom det att de anställdes i afsigt att dermed tjena Gud, eller också, i
sig Sjelfva omoraliska, icke allenast skulle blifva oskyldiga, utan ock få ett
värde genom afsigten att hämnas Guds kränkta ära; om man föreställde
Guds godhet såsom en flathet, Guds rättvisa såsom en hämdgirighet, Guds
vilja såsom en despots arbiträra nycker; om man påstode, att Han kunde
förvända rättvisans eviga lagar, straffa den oskyldige och benåda brottslin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
