Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, utan allt afseende på den senares moraliska beskaffenhet, blott derföre
att han trodde hvad man i det eller det landet utgifvit för orthodoxi, eller
för det han flitigt beropade sig på en främmande förtjenst, utan att hafva
gjort den till sin egen, såsom t. ex. judarne på Abrahams, eller för det
han ångrade den skada han tillfogat sig sjelf genom sitt elaka förhållande,
och nu mera blifvit litet mera omtänkt om sitt eget väl o. s. v.; om,
säger jag, man på detta sätt skulle föreställa och, under allahanda
rhetori-ska vändningar, hyperboler, antitheser och exklamationer, förmenskliga
gudomligheten, skulle väl hvar och en finna, att ett sådant föreställningssätt
icke allenast icke vore orthodoxt, utan ock Gud ovärdigt och i högsta måtto
skadligt för äkta dygd och rena seder. Det torde då vara öfverflödigt
att erinra, att ingenting af allt hvad som läres om Gud kan vara orthodoxt,
utan att vara moraliskt, utan att vara tjenligt att befordra menniskans
rättskaffenhet och en emot den svarande tillfredsställelse.»
«I läran om försynen, hvad är det som förtjenar namn af
orthodoxi? — Denna lära, ehuru ytterst vigtig för menniskans förädling och
tillfredsställelse, har dock varit utsatt för många tvister och för häftiga
anfall af vissa sig kallande filosofer — hvarföre? Jo, säger man, en sådan
lära kan icke älskas af dem, som gerna ville följa sina sinnliga böjelser,
och derföre önska att icke följas af en rättfärdig domares öga. Jag, som
icke är någon hjertans ransakare och icke gerna vill låta afpruta dågot på
min aktning för menskligheten, dristar ej underskrifva denna dom: jag tror
i all enfaldighet, att orsaken till de deistiska anfallen åtminstone till någon
del torde ligga i Sjelfva föreställningssättet af denna lära. Om det blott
vore dogmatiskt, om man icke visade läran i sitt naturliga sammanhang
med moraliteten, om man framställde den som en tröstegrund vid lifvets
modor och besvärligheter, utan att inskärpa det vilkor af rättskaffenhet och
moralisk verksamhet, hvarunder den endast kan varp det, och således
för-slappade menniskans driffjädrar till det goda; om man ansåge Skaparens
verk såsom en annan konstnärs arbete, hvilket tid efter annan behöfver
rättelser, jemkningar och reparationer; om man föreställde Den eviges
verksamhet såsom en kedja af successiva handlingar; om man talade om
förändringar i hans beslut, förorsakade af de fria varelsernas förhållande, af
deras böner om regn och solsken o. s. v.; om man öfverlastade denna lära
med en mängd af underverk, förkastade all naturlig förklaringsgrund och
trodde dem vara några vid förefallande behof vidtagna afvikelser från Skar
parens eviga plan; om man ansåge den gudomliga försynens styrelse såsom
arbiträr och icke inrättad efter heliga, visa och välgörande lagar, eller dess
särskilda yttranden i tiden för något annat än en, evig, odelbar
handling; då vore det åtminstone icke underligt, om filosofen ej underskrefve
dessa menskliga föreställningar. — I den mån läran om försynen bygges
på grunder, som äro enliga med de begrepp vi böra göra oss om Gud, och
i den mån den framställes i sitt naturliga sammanhang med menniskans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
