Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domstol: och då de framträda, som påstå, att menniskan af natnren är god,
kan jag icke undgå att erinra, att detta påstående synes grnnda sig på ett
missförstådt begrepp af moralisk godhet, och tror icke att man skulle yrka
den, om man icke byggt sin moral på blotta lycksalighetsprincipen
och sökt resonnera bort det rena medvetandet af pligt, den heliga känsla af
förbindelse till en oegennyttig verksamhet, som vi bära i vårt samvete.
Utomde88 torde det vara fara värdt, att denna tanke fyller menniskohjertat
med alltför smickrande inbillningar om en godhet, som det aldrig kan äga
fnllkomlig, då den blott efterhand genom oaflåtlig öfning och förädling
skall förvärfvas, och sätter menniskan i den tanken, att hon ej behöfver
undergå den moraliska förändring i hjerta och tänkesätt, som religionen
med så mycket skäl fordrar af hvar och en menniska, så länge hon följer
den egna kärleken såsom sin högsta regel, icke känner någon annan
drif-fjäder till det goda, än
Nit för vinst och eget val,
och ehnru kanske i sina yttre seder ostrafflig, dock, i kraft af sin maxim,
endast är det så vida och så länge hon ser något att vinna, eller icke
någon mera kännbar uppoffring att göra der vid. Ar detta moralitet, så äga
dessa filosofer temligen rätt; men är menniskan kallad till en högre
förädling, till en renare verksamhet, till öfning af den dygd, som religionens
gndomliga moral, i öfverensstämmelse med vårt eget samvete, fordrar, så
Jär^r väl ingen med aktning för sin högre bestämmelse träda på deras sida.
— Ja, säger den i sin ordning framträdande theologen, det är rätt, min
lära är allena orthodox: menniskan är i grnnd förderfvad, hon är alldeles
oförmögen till det goda, hon är hel och hållen beherrskad af en olycklig
benägenhet till allt det som ondt är; ty, hvarföre skulle eljest Bibeln yrka
bättring och omvändelse? Jag frågar tillbaka: om menniskan är så alldeles
i grund förderfvad, hnru är då någon förbättring möjlig? Sker den väl
genom ett underverk? Verkställes den emot menniskans vilja? Är hon så
alldeles en maschin — och en maschin, så alldeles kommen i oordning, att
hon blott genom en yttre kraft kan sättas i tillbörlig rörelse, sedan hennes
förfallna konstruktion blifvit reparerad? Äro då de outplånliga grunddragen
af Ben heliges bild utplånade? Äger hon ej mera några ursprungliga anlag
för det goda? Äger hon ej mera något förnuft? Eller säger detta förnuft:
du skall dräpa, stjäla, ljuga o. s. v. Eller, om det talar annorlunda, om
det med yttersta stränghet yrkar helgden af moralitetens bud och icke
eftergifver det minsta af dess fordran; äger då menniskan nu icke mer
någon förmåga att med aktning för dess föreskrifter billiga och antaga dein
såsom heliga, allmänt giltiga och förbindande lagar? Eller, om menniskan,
om Sjelfva bofveu ännu äger en sådan förmåga, om den är oskiljaktig från
menniskans väsende, äger hon då ej mera någon fri vilja, som utan all
främmande inflytelse kan bestämma sig sjelf till godt eller ondt? —
Äger hon nu intet af allt detta, hvilket likväl konstituerar Sjelfva menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
