Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gripa med arghet, smädeord, hänvisningar till dårhusen, ändtligen med
hotelser, hvilka visserligen ej förtjena höras af andra än dem, som göra
så-dana: se der hvad vi sett hända, hvad vi icke bort se i vårt land eller på
vår tid, och hvad som gör att jag icke kan nämna stridskrifter af sådan
natnr bland dem, som hos oss tjenat att upplysa beskaffenheten af den nya
Kantiska eller kritiska filosofien.»
«De af allmänheten, som äga någon kännedom af dessa ämnen och som
önska att ntvidga den, finna nu en tillräckligare anledning dertill i
(föreliggande skrift). Ofversättaren yttrar i företalet, att denna bok synts honom
äga all den klarhet som något annat arbete, författadt med lika
grundlig-het. Ofversättaren mis&tycke ej min uppriktighet, men det kunde vara, att
snarfattligheten deraf likväl förutsatte en längre och fullkomligare
bekantskap med auktors öfriga filosofi än de flesta läsare ännu kunna äga, och
att de som ej äga den måste finua boken tvärtom på flera ställen temligen
mörk. Så tillstår jag att det, åtminstone vid första läsningen, händt mig,
Oaktadt jag verkligen tror mig äga någon vana vid filosofiska skrifter af
hittills känd grundlighet. En bok är ej klar, ett system är ej klart, der
hvar sats ej tillräckligt upplyser sig sjelf, eller der satserna åtminstone ej
successivt förklara hvarandra. Det är ej mängden af metafysiska
bestämmelser och af fina tankeskillnader som utgör mörkheten af ett nytt system.
Det är förutsättandet af grunder, som måste sökas annorstädes eller ej nog
tidigt angifvas; det är bevisningens gång, då den följer en tankeordning
mera afbigtsklar för skribenten än synbar för läsaren; det är öfvergången
från satser, lemnade i halft ljus, till slutföljder, hvaraf syftningen är obe-’
stämd; det är ändtligen svårigheten att göra sig sjelf reda för
sammanhanget utån genom en större eller mindre omställning af tankeordningen. Jag
nämner ej att alla systemer, grundade på en enda primitiv idé, nödvändigt
måste för läsaren omgifvas af en viss skymning som sent skingrar sig, så
snart denna idé icke straxt tydligen lägges till grund, ntan såsom här först
emot slutet likasom tillfälligt förekommer. Det är sannt, att gången från
en viss aflägsen ståndpunkt till en sådan grundidé får ett större anseende af
djupsinnighet än i omvändt förhållande; men den måste också just derigenom
blifva mörkare. Denna grundidé är här tanken om en öfversinnlig
förnufts-personlighét hos menniskan, tillhörig blotta förståndsverlden, och som har
sig sjelf, sin egen rätthet till sitt ändamål, utan att hafva något ändamål
gemensamt med sinnligheten. Hela metafysiken för seder är byggd på detta
enda grundbegrepp, och allt det förutgående utgör nästan intet annat än
svårigheter, som af sig Sjelfva upplösas, så snart man blott lyckas att
rig-tigt urskilja denna auktors förmodligen första tankegrund.»
Den svårigheten, som recensenten här finner, synes
endast ligga i Kants för sitt ändamål rigtiga raethod att
gå analytiskt tillväga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
