Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfälliga, uttryck af egenskaperna, som anses for deras tecken, kftnde Tara
tillräckliga for den handlandes afcigter, eller äfven till någon del ersatta
bristen af Sjelfva egenskaperna. Deras stora män snckade oek efter äran,
men de trodde att den vanns genom ärofulla egenskaper; och vi finna ej
att de i n&got fall räknade på åskådarnes misstag eller bortbytte sin egen
verkliga karakter för att blott synas. De använde ej stora medel för att
göra stort uppseende vid sina förrättningar, då dessa kunde verkställas
genom små. I hela ålderdomen finnes ej en enda sentimental karakter: med
Re-guli point (Thonneur visste romaren ej af dueller; och öfverallt i de gamla
storverken framlyser en helt annan, och ntan tvifvel ädlare stil, än i våra.
Våra största män tyckas med f&fang möda täfla med den originella storhet,
som de/ ehuru mot sin vilja, hos de gamle, ännu i sjelfve den matta skngga
de kasta igenom &ldrarne, m&ste beundra. Sjelfva de gamles laster äga
mera karakter. Hvar och en äger en egen form, hvari hans särskilda
tanke-system är gjutet, egna dygder och laster, och en egen fysiognomi i hela
sitt väsende; vi yttra blott vSrt tidehvarf», vårt lands eller vSr societets.
Våra egenskaper tyckas vara mindre för vår egen skull. Man borde nästan
säga att våra själskrafter och våra böjelser npphyfsas, liksom kläderna, efter
modet. Men de gamle kände ej hemligheten att köpa snille, skicklighet
oeh talenter, dygd och förtjenster, och Sjelfva äran som åtföljer dem.»
«Knnna vi förundra oss häröfver? — De mångfaldiga upplysningarna
å ena sidan, som Järt menniskan lita på sina instrumenter i stället för sina
krafter; å andra sidan våra mindre föränderliga statsförfattningar, der den
politiska byggnaden ieke är i fara att ramla hvarje ögonblick^ då den ej
understödes af någon stor man, naturen sf våra monarkier, okända för de
gamle, som hvila på olikheten i stånd, och der således äran ersättes med
anseendet och detta med penningar; — allt detta, tillika med dess följder
och de öden nationerna genomgått, gifver skäl till afvikelserna.»
•Att sederna och tänkesätten öfvergå i Sjelfva språket, i de begrepp
det föreställer uti dess sammansättning, i författarenas skrifart, och 1 Sjelfva
tonen af deras arbeten, är en gammal och ganska lätt gjord anmärkning.
Äfven igenkänna vi i de gamles skrifter samma enfald, samma styrka i känslan
oeh samma originalitet, som den hvilken råder i deras seder. Det är
liksom vi här skulle stå vid gränsen mellan tvenne särskilda verldar. Men
ntom de redan angifha orsaker, hvilka äfren till en stor del kunna förklara
olikheterna mellan äldre och nyare författare, finnas andra ifrån dem och
nationernas olika läge härledda, som mera omedelbart yttra sin verkan.»
«De första nationer, som inträdde på den bana hyfsade folkslag äga
att genomlöpa, måste i både konsterna och vetenskaperna vara sina egna
läromästare. Deras kunskaper knnde således ej vara vidsträckta, men de
måste bero på egen individuell erfarenhet; de måste vara en omedelbar
frukt af de olika ställningar, hvari hvar och en sig befunnit, och deras
system blott utgöras af en tillfällig förening af föreställningar, dem behofven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
