Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer än deras egna inbördes förhållanden sammanknutit. De innefattades
alla i känslan och voro ett resnltat af ett slags förvärfvad instinkt. De
nyares knnskaper åter måste läras; de bestå i vidt omfamnande begrepp,
de sammanhållas genom dem, då de gamles deremot bestodo mera i
åskådningar eller i mindre afsöndrade begrepp, ntan annat sammanhang än
associationernas. De gamles knnskaper knnde således ej äga de nyares vidd
och ordning, och måste tillika vara längre ifrån den vetenskapliga
vissheten , men de voro ej lånade såsom våra. De insigter de hade voro deras
fulla egendom; de voro inväfda med hela systemet af deras
själsförmögenheter och ntgjorde verkligen en del af deras karakterer; att borttaga de
förra hade varit att förstöra de senare. Men om kunskaperna hos dem
voro mera inskränkta och mindre sammanhängande, om de icke voro
tillräckliga att leda sina ägare vid alldeles nya händelser, om de i brist af
dessa vidsträcktare utsigter ej kunde gifva förmåga att skapa Sjelfva
händelserna, ändra Sjelfva läget och öppna för nationerna nya verkningskretsar,
så voro de dock mera rigtiga, emedan de omedelbart härflöto från
objek-terna, mera säkra, emedan de tillika voro omedelbara verkningar af egen
kunskapsförmåga och i följd deraf äfven mera tillgängliga än våra. De
hade sitt ursprnng i verksamheten, men de återgingo äfven deri. De voro
tillräckliga för de kända ställningarne, och ofta genom Sjelfva
verksamhetens vana, genom den styrka och dristighet och den rådighet, som
åtföljer känslan af försökta krafter, äfven för nya uppträden, hvilka ej mera
likna de gamla. I Sjelfva föreställningarnes natur låg således den
oundvikliga egenskapen hos de gamle att de måste vara originella, de härflöto alla
blott af ägarens egna krafter. Huru skulle de förlora den, då de
meddelades? — Men då åskådningarne alltid äro enskilda, begreppen åter allmänna,
måste äfven särskilda menniskors föreställningar desto närmare likna
hvarandra och förlora det karakteristika, som de mera bestå i begrepp och i
samma mån som dessa begrepp äro mera allmänna och således mera
grundade i det gemensamma i kunskapsförmågan.»
«Men om de gamles kunskaper och föreställningar eftergåfvo våra i
synpunkternas vidd, så öfverträffade de dem åter i föremålens
mångfaldighet. Intet, som blott på längre afstånd intresserade menskligheten i deras
läge, var för en bildad menniska främmande. Likheten i stånd och
förrättningar, der hvar och en deltog i regeringen och lagstiftningen, och der
behofvens och den yttre odlingens tillväxt ännu ej verkat en så stor
skillnad i professioner, lemnade tillfälle att lära känna alla det menskliga lifvets
förhållanden och att i sina observationer samla de friare föreställningar om
karakterer och egenskaper, som aldrig torde kunna bringas till begrepp.
De hade en ofuUkomligare kännedom om menskliga själens driffjädrar än vi; —
denna kännedom beror af begrepp, — men de kände den verkligt handlande
menniskan bättre. De hade Sjelfva medverkat eller Sjelfva sett andra i alla
vig-tigare uppträden, och kände åtminstone af umgänget alla folkklasser, då vi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
