Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inskränkte inom våra bekantskapers och våra små sysslors krets, om
menniskor ntom dem högst knnna göra oss allmänna begrepp, som ehnrn
bestämda, dock i tillämpningen ntan enskild erfarenhet måste blifva falska
eller vacklande, just derföre att de ej äro enskilda. Vi känna konturerna,
men de finare dragen och färgerna undfly oss. Och hvad är det mest
allmänt intresserande i ett arbete? Hvilka skrifter finna de mesta läsare? —
Menniskan, utbrotten af hennes begär, utvecklingen af hennes moraliska
väsende under omvexlingen af hennes öden, föreställningen af de idealer,
som i mån af förståndets verkliga odling lifligt sysselsätta
inbillningskraf-ten, detta endast kan gifva själen den fulla näring, som den fordrar, äfven
då~ dess förmögenheter ej kallas till verksamhet af behofven. Detta är
vitterhetens egentliga falt. Deri ligger äfven den mest utmärkande
skiljaktigheten mellan gamla och nya snillen. Hos de förra finna vi ett rigtigare
ögomnått och en noggrannare blick vid enskilda observationer på
menniskan, i en mängd varierade ställningar, de senare röja en djup kännedom
af henne. De gamle följa henne nogare i verkningarne af de orsaker vi
upptäckt. Det individuella i deras föreställningar gifver deras originalitet.»
«I ett annat afseende måste den större olikheten i våra stånd medföra
en vigtig verkan på Sjelfva språket. Hos oss har den infört en viss
anständighet och belefvenhet, okänd för de gamle. De visste äfven värdet af
denna egenskap; men den hade hos dem mera den allmänna karakteren af
yttre förträfflighet, som åtminstone för åskådaren är ett resultat af en
moraliskt fullkomnad sinnesförfattning och af dygdernas harmoni. Dels voro
de nästan okunniga om den särskilda anständighet, som tillhör hvart och
ett stånd, hvart och ett yrke, dels kunde ej hos dem de högre folkklasserna
genom ett inbilladt företräde förädla vissa indifferenta, äfven skadliga bruk
och göra deras iakttagande till en nödvändig del af belefvenheten. Denna
yttrar sig åter mest i språket. Vi hafva derigenom fått en mängd oädla
och låga ord: dessa med deras sammansättning utgöra särskilda dialekter
för vissa professioner, eller för de lägre klasserna i olika landskaper: och
dem måste författaren undvika. Af detta slag är en stor del af dem, som
beteckna de mera konkreta begreppen. De gamle, fruktade ej för denna
oftast inbillade låghet i uttrycket; de sammanblandade till och med de
olika dialekterna. Alla dessa förmåner äro förlorade för oss; den slags
originalitet, som måste vara en följd af ett rätt bruk af de konkreta
begreppen har försvunnit; och då vi vilja uttrycka dem, då vi vilja måla
naturen i all dess sanning, måste vi genom omvägar och sökta termer
meddela våra föreställningar. Den bästa skrifart för oss får derigenom ett
konstladt utseende. Att beskrifva föremålen efter deras verklighet, att
föreställa dem under deras egentliga namn, är dock en väbentlig egenskap
for en enfaldig och så vida fullkomlig stil.»
«Af olikheten i sättet att samla föreställningar och förvärfva kunskaper
följer äfven en nödvändig olikhet i sättet att meddela dem. Den som vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
