Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvart och ett begrepps förvärfrande alltid känt ett 1>estämdt och dermed
omedelbart förenadt intresse, måste äfven oftast drifvas blott af ett
omedelbart intresse, då han vill yttra dem. Man uttrycker sig, man målar sina
erfarenheter och känslor, emedan i Sjelfva kunskaps- och känsloförmågan
ligger en drift att med dem sysselsätta sig. De gamla skribenterna
författade egentligen ej för att vinna utkomst och anseende, ej för att
fullgöra ett visst kall de åtagit sig, ej en gång för att roa allmänheten; de
drefvos dertill af förståndets och inbillnings kraftens egen energi. Och skulle
ej äfven i Sjelfva skrifarten röjas mera sann kraft, mera originalitet, sknlle
ej det karakteristiska lättare bibehållas, då uppmärksamheten och
förmögenheterna odelade upptogos af sitt ämne? Vi sätta oss ned att skrifva med
tanken på vår belöning i allmänhetens beundran för vårt snille, i
odödligheten som väntar oss, till och med i vinsten af vår arbetsamhet; vi
föranledas af så många orsaker, hvilka de gamle ej en gång kunde tänka sig,
och skulle dessa biafsigter aldrig dela vårt snilles styrka, skulle de ej röjas
i något konstladt, som alltid omärkligt påminte läsaren, att författaren ej
yttrat sin egentliga känsla, ej velat yppa sin innersta öfvertygelse? Men
enfalden består just i denna öppenhet, som utesluter all misstanke af dubbla
aftigter, eller af andra än dem man tydligt gifver tillkänna. Vi älska ej
att bedragas; misstroendet skingrar nöjet, och då vi kunna öfverlemna oss
till våra lärare och på god tro antaga hvad de säga oss, finna vi i deras
skrifter ett behag, som af inga andra skönheter kan ersättas. Sjelfva dessa
skönheter, huru skulle de kunna göra sitt fulla intryck, om ej under
vil-koret af en enfald, som förkastar alla biföreställningar, hvilka förströ
uppmärksamheten? Den som meddelar begrepp och idéer, dem han sjelf
s&som alster af egen förmåga äger, behöfver ej upphjelpa det som brister i
tankarnas tiflighet, genom främmande prydnader eller genom en öfverdrift i
uttrycket; det är fullheten af hög känsla och den innerliga öfvertygelsen
om föreställningarnas rigtighet, som leder honom i valet af tecknen; han
finner ej andra.»
«Vi äga redan allmänna och högst afsöndrade begrepp, vi äga
knnskaper, som innefatta vidsträckta rymder, och vi se sanningarne i stora
systemer: vi känna Sjelfva sammansättningen af vår själ, vi knnna mäta
vidden och bestämma rigtningarne af dess företag. En obehindrad utöfning af
våra ädlare krafter i en större verkningskrets, och känslan af den politiska
frihetens värde genom erfarenheten deraf, gifver oss väl ingen enthnsiasm
för vårt fädernesland och lagarnas helgd, men vi känna drift]ädrarna för
staters handlingar och förändringar; vi inse grunderna till lagen, vi kunna
sammansätta dem till en sammanhängande byggnad, som hvilar trygg på
sin egen tyngd, och beräkna deras aflägsna inflytande; våra tankar omfatta
hela menniskoslägtet, dess bestämmelse, dess vigtigaste intressen och dess
fortgång till en högre odling, tillika med de redan gjorda och de
tillkommande framstegen. Vi äro redan så långt förbi de första gröfre och trängre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
