Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växt lärde värdera. De voro nästan i samma belägenhet som en yngling,
hvilken fattat smak för en vetenskap, och hvilken utan ledare och utan val
söker föda för den i böcker. De kunde ej rätt nyttja de skatter de funnit.
Men ju mindre de det kunde, ju mera skulle de beundra sina föregångare,
och med denna beundran, hvilken alltid kufvar egna förmögenheter, i
vetenskaperna eftersäga deras ord och i vitterheten efterapa dem. Huru skulle
de äfven kunnat finna, att de förre ej mera passade efter deras redan
för-värfvade begrepp, och de senare efter deras seder och sätt att se?»
«Vår vitterhet och en stor del af de öfriga vackra konsterna äro
således inympade på en gammal stam. I formerna äro de ett aftryck af de
gamles, ehura olika till deras inre väsende. Hvarföre skulle vi ej deri sakna
originalitet? De vackra konsternas natur tyckes äfven rättfärdiga
imitationen. Vetenskaperna läras genom meddelade begrepp, af de vackra konsterna
kan egentligen blott det mekaniska läras. Deras alster äro
inbillningskraf-tens, hvilka äro vackra eller sublima i mån af deras förhållanden till
förståndets och förnuftets naturliga verkningssätt. Om de skulle läras genom
reglor, borde dessa föreakrifva huru inbillningskraften skulle danas och
rig-tas till den bestämda verksamhet, hvarigenom den kunde frambringa vissa
åstundade konstverk. Sådana kanna ej gifras. Men de naturliga anlagen
kunna väckas genom exempel, och så vida uppodlas och ledas genom
imitation. Man härmade likväl de gamle blott i det yttre. Efter de hade
episka poemer med maschineri, tragedier med händelser ur den fabelaktiga
historien eller grundade på politiska händelser ifrån nu okända regerings*
maximer o. s. v., så måste vi äfven hafva sådana. För de gamle hade de
en sanning, eller i förhållande till deras begrepp dock en rimlighet; för oss
äga de ej en gång den poetiska sanningen. De gamles poesier och
konststycken utgjorde en sammansättning af deras nationliga kunskaper, af de
vigtigaste händelser i deras äldsta historia, af deras religionsbegrepp, af
lagar, hvarpå senare författningar voro byggda, och af allt det som utgjort
eller som gifver nationerna deras första odling och deras karakter. De
utgjorde, tillika med allt det öfriga, som utmärkte någon viss nation,
ett helt, hvilket var dess enskilda egendom, och hvilket ej kunde styckas,
utan att nationen upphörde att vara densamma. Men hos oss äro de vackra
konsterna liksom främlingar, utan annat sammanhang med oss än det de
hafva i afseende på vissa mera bildade menniskors tidsfördrif, och såsom
ett naturligt bihang till vår odling.»
«Hvad vi äga öfrigt af de gamles mästerstycken visar oss ofta en
fnll-komlighet, den vi aldrig kunna uppnå. Deras bildstoder utgöra ännu våra
skulptörers förtviflan. Tilläfventyrs svarade deras målningar deremot.
Deras arkitektur är ännu vårt enda mönster; och verkningarna af vår musik
hafva ingen likhet med det som berättas derom från ålderdomen. Hvilken
lagstiftare ville nu dermed formera en nations seder, eller upplifva dess
Malmström. IV. ^ ®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
