Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bedraga med nya meningar, eller hyckla känslor, lika främmande för hans
karakter som för hans hjerta; han skref endast för att roa sig sjelf och en
vän» — och hvilken skulle väl neka, att den afsigten var ganska oskyldig?
Den har åtminstone medfört den verkan, att vi erhållit en svensk härmning
af de målningar, sentenser och utrop, som vanligen träffas i en Voyage
Sentimental.»
«Här beskrifves en resa ifrån Stockholm till författarens far, en
gammal prestman i W. Författaren har på längre tid ej sett sin slägt och
sina barndomsvänner. Hans ljufva känslor då han träffar dem, och
der-ibland en fru, hvilken han fordom såsom flicka älskat, äro egentliga ämnet
för hans bref. Beskrifningen på hans första kärlek utgör en lämplig episod:
här träffas äfven en mängd karaktersmålningar, hvilka, ehuru icke just
alltid lyckliga, dock tjena till att förvexla scenerna.»
«Man har förebrått, och enligt recensentens tanka med fullkomlig
rättvisa, det vitterhets-slag, hvaraf dessa bref äro en profbit, att det alldeles
icke uppfyller, utau snarare håller något helt annat, än hvad det lofvar.
Det liknur till sin karakter de beskedliga menniskor, som anse sig för
gudar derföre att de ej gjort något uppenbart ondt, men likväl af en ren
själens menlöshet bittert hata de grofva brottslingarne, sina medmenniskort
för de minsta fel de hos dem finna, utan att göra dem nåd för sina dygder.
Den sentimentala författaren vill måla naturen i sin enkelhet och enfald.
Han rensar bort ur sin föreställning allt det konstlade, det resonnerade, det
starka: instinkten och känslan lägger han till grund för alla sina scener,
och det är menniskan, så blottad på odlingens fernissa och bestämd af
sådana bevekelsegrunder, som han ernar afmåla. Men för att gifva sin bild
ädelhet och behag, måste han dock låna biträde af den konst och den
odling han skyr: hans naturmenniska blir lika litet en naturmenniska, som
skaldernas arkadiska herdar varit eller äro verkliga herdar, och hans
målning innehåller en kontrast mellan ett ständigt bemödande att sänka sig
till det enkla och enfaldiga och ett ständigt behof att nyttja starka och
betagände bilder, för att ej nedsjunka till matthet. Deraf kommer den
tillgjordhet, deraf det andeliga högmod, som är hufvuddraget i alla
karaktersmålningar, deraf den öfverdrift i känslau, det fanatiska i
inbillningen, och det klena och löjliga i bemödandet att vara sannt naturlig,
som man träffar öfverallt i sådana skrifter.»
«Men de författare, hvilkas öfverlägsna talent mest bidragit att hos
allmänheten göra detta vitterhets-slag älskadt, hafva ägt en utmärkt
för-tjenst i afseende på stilen, genom hvilkens lätthet och behag de ersatt och
ofta alldeles öfverskylt det släpande i deras målningar. Recensenten vill ej
neka författaren till dessa bref all förtjenst i detta afseende: han erkänner
villigt att språket deri är i allmänhet rent, och han tror att författaren,
genom öfning och en sträng granskning mot sig sjelf, ntan svårighet skulle
fullkomna sin skrifart; men ännu äger den icke det otvungna, det samtals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
