Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gående och blir af Journalen i samma förhållande bli*
dare bemött. Fastän författarenamnet ej står utsatt, är
det kändt att boken är skrifven af kanslirådet
Linner-bjelm, död 1829, hvars första hustru, född Ehrenstråle,
är känd såsom skaldinna. På dem båda är Gessners
inflytande lätt märkbart. Om hans resa säges i
Journalen (II: 143—149):
«Detta arbete är visserligen af ett hos oss fullkomligen nytt slag, och
af ett högt värde för konstdomaren. Författaren har i företalet sjelf
upp-gifvit den synpunkt, hvarur det bör dömmas. Här är icke fråga om en
beskrifning på landets fysiska egenskaper, folkets lynne eller plägseder m. m.
Sådant kan här vidröras blott såsom ett bi-ämne. Författaren har
företagit sig att under sina resor anmärka de sköna utsigter och belägenheter,
han i de flesta af rikets provinser funnit: beskrifningen derpå är föremålet
för dessa bref, och författaren har lättat sina läsares inbillning, derigenom
att han bifogat några teckningar af de utsigter, som mest behagat honom.
Dessa vignetter äro af hans egen hand både tecknade och etsade.»
«Det har alltid varit en af de svåraste stötestestenar för skalderna att
måla naturens behag. Det majestätliga af ett vattenfall, af en klippa, ,det
behagliga i en af bäckar genomskuren äng, det heliga lngnet i en hög och
mörk skog, är lättare att föreställa sig än att med ord beskrifva. Hvarje
del af taflan bör så tydligt målas, att inga hinder möta deras
sammansättande, dock utan den tröttande noggrannhet, som mördar
inbillnings-kraften; allt bör föreställas i sitt sammanhang till ett helt, hvarigenom
taflan får enhet och karakter, och hvaraf allt det intryck beror, som skalden
ärnar verka på sina läsare. Om icke själen röres af den framsatta taflan,
har skalden blott förfärdigat ett liflöst konststycke. Detta ändamål vinnes
i den mån föreställningen öfverensstämmer med sitt objekt och innehåller
en bestämd karakter. Den öfverspända fantasien och den tillgjorda enfalden
äro derifrån lika aflägsna; det är stämpeln af ett verkligt snille att
undvika både det uppblåsta och det platta. En pittoresk resebeskrifning liknar
häri ett skaldestycke, och dess författare har samma svårigheter att
öfver-vinna, samma fel att undvika, som skalden. Det är hans syftemål att
meddela läsaren sina känslor vid åskådandet af en vacker belägenhet: han
af-målar väl något förut i naturen gifvet, men han skall sjelf gifva taflan
enhet och lif; och hans möda tillväxer i den mån han söker fullständighet i
delarnes beskrifvande, i den mån de mer eller mindre kontrastera, och
deras sammansättande mindre beror af hans egen inbillning. — Formen af
bref är visserligen tjenlig för att gifva beskrifningar af detta slag mera
omvexling och mera enkelhet; men ingenting kan vara mindre passande i
bref, än att deri söka en hög och bildrik skrifart. Tanken bör uttryckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
