Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
okonstladt och lätt, sådan som den först uppkommer; och röjer man
bemödandet att vara djup, sublim eller vältalig, så har brefstilen förlorat allt
sitt naturliga behag. Man skulle kunna förebrå författaren, att icke nog
hafva betänkt denna omständighet, emedan stilen, som på flera ställen är
verkligt skön, dock ofta förfaller i en osmaklig bombast och en
tröttsam affektation; men recensenten påminner här läsaren om de svårigheter,
som möta vid sådana företag som detta.»
«Ibland dem böra ock icke de förbigås, som uppkomma af svenska språkets
beskaffenhets Författaren tyckes hafva valt Gessner till sitt mönster, eller
åtminstone genom läsningen af hans skrifter sökt att dana sin smak. Vårt
språk är ännu icke böjdt efter hans i idel känslor smältande anda: och
utom det att denna ton strider mot språkets manliga karakter, 8akna vi
ofta ord, som svara mot begreppen. Författaren kan visserligen med egen
erfarenhet bestyrka denna uppgift, då han ofta varit nödsakad att försvenska
tyska ord, och, genom bruket af participia och epitheter, gifvit
menin-garne tysk vändning. Recensenten är öfvertygad, att om författaren hade
användt någon möda att söka mera enfald i berättelsen och utgranska ett
öfverflödigt förråd af ord, hade hans beskrifningar mycket vunnit i sanning
och behag, och det stora och snillrika i författarens egen inbillningskraft
icke så ofta för läsaren gått förloradt. Men torde hända man gör allt för
stora fordringar, då man, af en konstnär med författarens ovanliga talent,
begär fullkomlighet äfven såsom skribent.»
«Till bevis på den beskyllning recensenten gjort författaren att ofta
förfalla i en affekterad skrifart, må följande ställen anföras. Sid. 27r
«Aftonens tystnad, dagsljusets svaghet och månens bleka sken ingöto i min
själ lugn och sällhet. Jag önskade mig blott en vän att dela min förnöjelse.
I dessa känslor gick jag länge och njöt naturens otvungna ljufhet, tills
månen började sjunka. Scenen förlorade likväl intet; men jag gjorde ett
af-brott i mina känslor, dock endast för att kunna bevara deras minne.
Jag var försedd med blyertspenna och papper, och hastigt aftecknade jag
den klippan, vid hvars fot jag smakat ett så oskyldigt nöje.» Här har
författaren gjort sig mycken möda för att beskrifva, huru skymningen, bruten
af månskenet, gjorde utsigten skön och intagande, och att han afritade
denna vy. Beskrifningen har visst ingenting vunnit på föreställningen af
hans individuella känslor: den har allenast erhållit känslans allmänna
egenskap — oredan. Sid 67: «Denna utsigt, ofta emellan eller under lummiga
ekar eller skuggrika lundar, dit skymningen redan insmygt sig, var ofta
förtjusande skön, gaf sinnena stillhet och återkallade hjertat till minnet af
ofta njutna sällheter i vänners armar. An minnes jag när i det vackra
Dalarne vid en dylik syn jag kände saknaden af dem och önskade — än
när jag i månens bleka sken satt vid den lugna småländska strand, der
tvenne sjöar likasom mötas för att omgifva och spegla den stolta klippan,
der Camilla ofta söng mot genljudet och flrade Atis fest — än när jag tju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
