Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sad gick från glädjens boning till de evigt älskade parker, dem jag — nej
håll! och låt en blick kastas tillbaka åt den fria hafsstrand, der jag ännu
ung kände fägringens välde och samljudets.» — Denna idylliska beskrifning
af författarens enskilda åminnelser äl* visserligen af föga intresse för
läsaren: och till denna slags känslighet har författaren förfallit nästan hvar
gång hans inbillning varit intagen af stora, höga och förtjusande
föremål. Svårigheten att finna ord till uttryckandet af sådana utspända
begrepp har föranledt bruket af flera, som ännu icke i vårt språk vunnit
burskap, såsom, sid. 56, ritbar (som dock, med försigtighet nyttjad,
tyckes böra antagas); sid. 101, burrande vagn; sid. 118, pralla; sid.
119, lärkans kirrande; sid. 120, genomtona. Någon gång har ett och
annat verbum blifvit origtigt användt, såsom ögna, i stället för bese,
skymta en utsigt, gagna en bro. Äfven synes författaren ofta onödigtvis
hafva nyttjat franska ord, såsom moyen, environner, étager, m. m. Men
nog härmed om detta arbetes brister: läsaren tör lätt instämma med
recensenten att de öfverträffas af dess förtjenster.»
Jag vill nu fästa uppmärksamheten på några af
de artiklar i Silfverstolpes Journal, hvari han med största
bestämdhet uttalar sin emancipation från den
fransyskt-klassiska smaklära, som förut förkunnats af
Stockholms-Posten och Extra-Posten och som ännu representerades
af den förstnämnda tidningen, hvilken, efter Kellgrens
död, af Lenngren fortsattes. Denna gamla lära fortfor
äfven Svenska Akademien med sällsam envishet att
för-blifva trogen, och ännu länge delades den af de så
kallade upplyste i landet, hvilkas hela bildning ofta
uteslutande, alltid till största delen, hvilade på franska
grundvalar. Man kan säga att det företrädesvis var vid
universiteterna, som friare åsigter i litteraturen började
göra sig gällande genom det der idkade allvarligare
filosofiska studium. Hufvudstaden fortfor ännu en tid
att stå under Svenska Akademiens ledning och sökte, i
likhet med fransmännen, som alltid varit dess kära
förebilder, att förena hvad som endast kan låta sig
sammantvingas: den stränga konventionella regeln i
poesien med den regellösa demokratismen i statslära, ethik
och religion, för så vidt denna senare då för tiden
kunde göra sig hörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
