Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, till dess den, ehuru trög och onaturlig den föll
eig i vårt tungomål, ansågs värdig att, äfven den, deri
intvingas. — Med sådan tyngd tryckte den gamla
fransyska alliansen på hela vår bildning, vår litteratur och
vårt språk vid den tid då den nya rörelsen begynte.
Såsom vi veta var Voltaire länge det upplysta
tidehvarfvets afgud. Han var det äfven för vårt lands
encyklopedistef, och när han efterhand för dem upphörde
att vara gud, nedsteg han endast till rangen af halfgud.
Visserligen nedsattes han af Thorild till och med under
sitt verkliga värde; men kanske just derföre fann denna
dom intet gehör: den lades endåst till summan af
Thorilds öfriga paradoxer. När Yoltaire’s VIngénu nu
utkom i svensk öfversättning, yttrar Journal för Svensk
Litteratur (II: 467—471), med en ganska rättvis
uppskattning af Voltaire’s verkliga betydelse, derom följande:
ucOm det är ett rätt kännemärke på ett stort snille, att det
genomtränger de föremål det undersöker, redigt skiljer delarne. granskar med
stränghet och rättvisa och, nytt och ovanligt i sina läror, genom sättet att
dem föreställa ingifver dem åt läsaren eller åhöraren lika fattliga och
enkla, som om de varit hans egna uppfinningar, torde man svårligen kunna
uppvisa någon författare, som gjort Voltaire sin ära stridig. Det är alla
författares gemensamma lott att, under tidens ständigt fortfarande odling,
vid jemförelsen med nya snillen förlora sitt värde. Voltaire, i sin egen och
tidens inbillning ett génie universel, kan numera icke nämnas ibland
veten-skapsidkare och filosofer i sträng bemärkelse: blott få af hans historiska
arbeten segra öfver förgängelsen: den dag synes redan börja uppklarna, då
hans odödlighet såsom skald kan blifva tvifvelaktig, sedan Tysklands
skalder begynt afskudda sig det konventionella och manierade och åt sin konst
gifva mera sanning och natur: men denna anda att upptäcka och röja de
bivägar, hvarpå menniskorna i hans tidehvarf blifvit inledda, denna
instinktlika vämjelse för förnuftsvidriga tänkesätt, detta verksamma nit att blotta
bedrägeriet, denna, honom helt egna, konst att förlöjliga och att göra
sanningen begriplig och älskvärd — äro en säker borgen för evigheten af hans
rykte. Recensenten tror sig ingenstädes hafva funnit dessa egenskaper
starkare uttryckta än i hans moraliska berättelser. Han vet väl, att personer,
som förblandat sitt enskilda intresse med sakens, under hätska uttryck af
sin harm, belönat Voltaire med beskyllningar att vara gudlös,
upprorsstif-tare m. m., svärtat hans karakter och nyttjat de tillfällen dertill, som skal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
