Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den sjelf, kanske nog ymnigt, gifvit dem. Men han är öfvertygad att i
vårt tidehvarf personers enskilda hätskhet föga förmår. Om vissa af de
satser, Voltmre i sina skrifter kungjorde, ej voro passande för hans tid, och
man derföre, af fruktan för derigenom möjliga oredor, ursäktade ett blindt
nit hos dem, som ej kunde se längre än till de närmaste följderna, så har
fruktan för dessa oredor numera alldeles upphört. Det sätt, som nu tagit
öfverhanden, att i ett vetenskapligt sammanhang framställa alla satser,
skyddar för alla faror, och man kan med ett ostördt sinneslugn öfverlemna sig
till beundrande af dens snille och mod, som först och kraftigast predikade
toleransen och ibland allmänheten utspridde de grundsatser, Fredrik II i
sin regering följde.»
«Den skrift, recensenten här anmäler, är en ibland dem, mot hvilka,
vid deras första utgifvande, presterskapet ifrigast uppreste sig. Recensenten
ber läsaren och allmänheten här anmärka, att detta var ett katholskt
presterskap, och det af tvenne skäl. Ty först skulle icke något annat presterskap,
så vida det blott ville dömma efter t>in religions grundsatser, kunna finna
något stötande i en bok, hvars hufvudafsigt är att visa, i huru många
af-seenden menniskorna äro bortdragna ifrån naturens enfald och förnuftets
föreskrifter, icke allenast hvad deras sätt att uppföra sig angår, utan äfven
i anseende, till öfvertygelse och tro; och för det andra kan ej intoleransen
och fåkunnigheten vara så mäktig hos andra än det katholska presterskapet,
att man skulle våga röja ett handlingssätt för biafsigter, och blottställa sig
för åtlöje af alla tänkande menniskor. Det är katholicismens rätta anda (och
hvar och en sekt, som följer sådana grundsatser, kan sättas isamma
föraktliga klass) att utestänga förnuftet i religions mål, förqväfva tankefrihet,
förfölja dem som yrka henne, påstå infallibiliteten hos presterskapet och,
framför allt, hindra hopen ifrån kunskaper, som skulle lära henne att inse
bedrägeriet. Det var emot denna emot religion, kristendom och moral
si ridande anda, som Voltaire rigtade sina vapen; och det är hans snilles
förtjenst, att dessa tillfälliga skrifter ännu och kanske alltid, ehuru
omständigheterna hunnit förändras, äga lika värde för tänkaren och gifva sina
läsare lika mycket nöje och uppbyggelse.»
I två recensioner uttalar Journalen åsigter om
tragedien, som måste hafva förefallit allmänheten
temli-gen nya och dristiga på den tiden, alldenstund deri de
tre enheternas oundviklighet ifrågasättes och den
Schiller-ska ungdomstragedien förordas.
Den första af dessa angår Adlerbeths tragedi «Ingiald
Illråda», och inledes med följande ord (IV: 423—424):
ttSå länge vår allmänhet af en tragedi icke fordrar mera än hvad de
franska författarnes mästerstycken redan lemnat, måste äfven Ingiald Illråda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
