Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lernas värde. I begge, i synnerhet den första, finner man ofta endast stora
ord på de ställen, der originalet äger uttryck af den stårkaste verkan; och
då författaren alltid förstått att lämpa tonen efter personerna, har
öfver-sättaren, genom en barnslig trogenhet, fallit i talesätt, som i vårt språk
icke äro lika passande som i originalets. Med ett ord: man skall i det
närmaste här träffa samma ord och hufvudtankar, som i originalerna, men
det är också icke annat än bokstafven, som dödar, och man saknar andan,
som gifver lif.«
«Recensenten kan knappast föreställa sig, att någon af denna journals
läsare är okunnig om innehållet af dessa begge sorgespel, ’och tror sig
derföre ej behöfva uppfylla rummet med något upprepande deraf. Åtminstone
skola de flesta mera gilla, om han här söker besvara några anmärkningar,
man trott sig vara befogad att göra emot dessa Schillers första arbeten för
skådeplatsen. Ibland sådana anmärkningar anser recensenten den minst
vigtig, som angår brotten emot de öfverenskomna reglorna för enheten i ett
sorgespel. Yi hafva redan hunnit vänja oss vid att ej så strängt äska
rummets enhet. Enheten i anseende till tiden är deremot vigtigare; men den
har i dessa stycken blifvit offrad, för att bibehålla enheten i handlingen;
detta offer lärer derigenom fullkomligen knnna ursäktas. Af mera svår
egenskap synes den förebråelsen vara, att författaren valt sådana ämnen,
der, såsom i Röfvarebandet, det högsta intresse fästes vid en brottsling,
som höjt sig öfver alla samfundsband, och, såsom i Kabal och Kärlek, de
dygdigaste menniskor falla till offer för utstuderade bedragare. Skulle icke
målningen af Carl Moor, frågar man, kunna reta en yngling af stora
egenskaper att gå i hans fotspår? Skulle icke dygdens missöden i Kabal och
Kärlek kunna afskräcka den svage ifrån hennes dyrkan? — Men i det
senare fallet är det ej författarens fel, att han målat den verld, hvari han
lefver, och i det förra bör icke han anklagas, om icke alla förmå att höja
sig till det ideal, han sjelf haft närvarande för sin föreställning. I hela
taf-lan af Carl Moor har Schiller dessutom icke infört något enda drag, som
stöter en sann moralitet, utan tvärtom till moralitetens styrka låtit honom
ständigt täras af samvetets förebråelser, ständigt göra nppoffringar i följd
af sitt medvetande af sin egen ovärdighet, och slutligen grundat hela hans
jättelika storhet i den intresselöshet, hvarmed han, som synes af ingen
jordisk makt kunna kufvas, sjelf af fri vilja, sedan han kunde lefva ostraffad,
underkastar sig lagarne. — Samma moralitetens seger är bunden vid
upplösningen af Kabal och Kärlek, och man kan med mycken säkerhet påstå,
att deras fall, som genom dessa exempel förföras eller skrämmas, aldrig af
den dygdiga verlden förtjenar att begråtas. — Slutligen har man förebrått
Schiller det vilda och mer än menskliga, som utmärker karaktererna, och
med namn af affekterad och öfverdrifven brännmärkt den ton, han nyttjat
till passionernas uttryckande. Hvad karaktererna angår, bör det väl aldrig
blifva ett fel att idealisera dem. Man söker ej hvardagsmenniskor på sce-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
