Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen, utan i följd af en förskämd smak, och passionernas sanna karakter
är att sträfva till det idealiska. Deras språk bör äfven vara lifligt och
rikt på bilder, ett skäl, hvarföre, enligt Sohillers eget medgifvande,
i sorgespel den ’bundna stilen har företräde framför den obundna. Vid
granskningen af stilen i dessa arbeten, böra äfven deras domare vara nog
varsamma att betänka, hvad som i tyska språket kan vara lämpligt och
dock för vårt sätt att uttrycka oss icke är passande.»
I tvenne andra uppsatser tillåter sig redaktionen
att sätta ifråga det esthetiska värdet af det slags
vältalighet, som Svenska Akademien uppmuntrat, om
hvilken den synes insinuera att den mera innehåller fraser
och floskler än tankar och saker.
I den förra med anledning af ett af Svenska
Akademien prisbelönt äreminne öfver Sten Sture den äldre
af G. von Schantz, heter det (IV: 549—550):
«Sedan Birger Jarls och Gyllenhjelms loftalare uppträdde såsom
mönster för den vältalighet, som i äreminnet bör användas, synes en mängd af
skriblerer hafva upprest sig att härma dem, i tanka att detta
vitterhets-slag vore det fält, der äran såsom författare lättast kunde skördas. Man
synes hafva gjort sig ett formulär för äreminnet, ungefär af följande
beskaffenhet: först göras några allmänna anmärkningar om samtidens
orättvisa och otacksamhet och efterverldens billighet och erkänsla: derigenom
leder man sig att få nämna hvilken hjelte man egentligen ernar berömma;
derefter inför man alla hans lefnadsomständigheter i en noggrann
kronologisk ordning, och berättar för hvar särskild gerning att den var stor,
och nar man hunnit till hjeltens död, fåller man en tår på hans graf och
lofvar honom odödligheten. För att gifva äreminnet hvad man kallar
effekt, bör man ej spara utrop, apostrofer, tankstreck, o! och ack!,
liknelser och frågor: och med sådana materialier tillverkas slutligen ett
försvarligt äreminne. Svenska Akademien har ock, visserligen af goda skäl,
öfver-gifvit att utsätta belöningar för ett vitterhetsslag, hvari endast verkliga
snillen kunna ernå någon grad af fullkomlighet, och af dem, som denna
akademi belönat, är det äreminne, som här anmäles, det sista.»
Och i den senare, i anledning af Choraei tal «Om
könets domsrätt öfver det sköna», hållet i Musikaliska
sällskapet i Åbo (IV: 351—357):
«Någon revolutionär författare har af sitt hjertas fullhet yttrat, att vi
lefva i en tid, då alla ögon varda seende och alla tungor talande.
Hade han kännt den mängd af högtidlighetstal, som utkommer ifrån våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
