Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska bokpressar, skalle han visst deraf hafva hemtat ett nytt bevis för
8in sats. Oss, som ej äro revolutionära och ej kunna tala af samma
hjer-tats fullhet, må det tillåtas att önska, att sådana underverk ej måtte längre
förfölja vår litteratur. Man håller tal, ända ifrån predikstoln och
kathe-dera till rådstugubordet och källaren, och det är både billigt och vackert:
men man trycker ock sina tal. — O Gutenberg! Har din djerfva upptäckt
aldrig förr blifvit straffad, så se nu din olycka!»
«Det tal, som här anmäles, är en mellansort mellan de begge
ytterligheter, som ofvanföre blifvit uppräknade, och har den stora förtjensten att
ända igenom behålla sin karakter af mellansort. Det är väl sannt, att häri
förekomma många stora tankar och drag af snillets dristiga utflygt, som
skulle tyckas höja det; men författaren har visligen förstått att till dem
sammangrappera andra små tankar och drag af snillets joller, så att hela
talets summa aldrig kunnat stiga för högt. Kanske har han derigenom trott
sig härma hvad Cicero kallar aeqvabile et temperatum orationis genus.»
«Sedan författaren (enligt etiketten) bockat sig för sina herrar och
sina fruntimmer, förklarar han genast det musikaliska sällskapets
ändamål, att genom örat finna eu väg till hvart känslofullt hjerta: derpå
föreställer han vetenskapers och konsters saknad vid förlusten af sin
beskyddare, konung Gustaf den Tredje, och ursäktar sig hos könet, att
han ej ledsagar det till hans graf, med följande ord, sid. 4: «Jag skall
icke våga utbedja mig ert sällskap, mina sköna fruntimmer, till detta
ställe (grafven); detta ställe, der ögat studsar tillbaka från dödens och
nattens bilder, der hjertat förskräckes af de alltför lifliga påminnelserna om
förgängelsens segrar, detta ställe! är det gjordt för glädjens döttrar?»
— Hurn komplimenterade herr Choraeus denna gången sina åhörerskor?
eller vill han nrsäkta sig med den gamla och sanna grundsatsen, att dem
renom är allting rent, och den familjera ton, hvarmed han här tyckes
umgås med sina sköna fruntimmer? — Med konsternas älskare går ha.n
derefter dristigt till konung Gustaf den Tredjes graf, der han utbrister i en
klagosång, som i anseende till vackra bilder och en lätt versifikation äger
verklig förtjenst. — «Men», säger han, «lemnom grifterna! det var ej dit
vi i dag kallades. Vi äro ock skyldiga åt er, mina sköna fruntimmer,
ett offer af tacksamhet, för det J så angenämt förvånaden oss. Vi
vågade ej utbedja oss edert sällskap till grafven, och likväl funno vi eder
der alla». Det synes som herr Choraeus blifvit något surprenerad öfver sin
framgång hos könet. Under förklaring att det förtjenar rättvisa ursäktar
han nn sin oskicklighet att såsom talare försvara dess rättigheter. «Mitt
ämne är då gifvet», säger han, — «hjertat har utsett det — och för er
skull måste granskaren det förlåta.» Granskaren måste bekänna att herr
Choraeus sökt ett mäktigt beskydd, men han hade bort påminna sig den
versen af Thomas:
Rien ne sumagera sur 1’abime des ages.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
