Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvåna vid alla tillfållen, sammansätta de dessa stora ord, som täfla att
uttränga hvarandra. De anse en mening enkelt sagd för platt, och tro sig
vinna uppmärksamhet genom apostrofer, utrop, afbrott i tanken m. m.;
och vilja de göra en målning, så öfverhopa de densamma med bilder och
kontraster. Hvarje sida af detta tal innehåller bevis på denna anmärkning.
Man bör icke neka, att sättet är vigt, äfvensom man af erfarenheten finner,
att åhöraren, som nu ej besväras med att söka ett strängt sammanhang i
talet, då han någongång vaknar ur sin slummer, blifver öfverraskad af
något grannt uttryck, som tilldrager sig hans beundran — med ett ord, att
det på detta sätt är alltför lätt att vara stor talare. Men äfven här måste
man afråda ett ungt snille att söka den breda vägen: man måste genom
mödor gå till fnllkomligheten.»
«En uppbygglig not har författaren anfört i anledning af uttrycket en
lärd i stubb. Recensenten, «om ej förstår hvad obehagliga följder
författaren väntat sig af fruntimmernas grannskap för detta friare uttryck,
kan ej dömma, om denna not är blott ett qvickt infall, eller författarens
verkliga allvar. Han lärer väl sjelf bäst känna huru det af hans sköna
fruntimmer kan blifva upptaget, och har i alla fall med dem försonat
sig, då han slntar sitt tal med ett löfte, att
villigt dyrka uti er
det odödeliga sköna!»
Slutligen, dock först i de sista häftena, går
tidskriften så långt i dristighet, att den i en recension på
ett satiriskt-ironiskt sätt berömmer, på ett annat ställe
rent af klandrar stycken af Sjelfva Leopold (IV: 333;
V: 408).
I en uppsats, likaledes i sista bandet (V: 477), med
anledning af Regnérs «Försök till metriska
öfversättningar från forntidens skalder», tager sig Journalen friheten
undersöka, huruvida den förut af den gustavianska
skolan uteslutligt förordade rimmade versen verkligen icke
bör kunna vid vissa tillfällen lemna rum för den
orimmade, — en fråga, som redan af Thorild varit väckt,
af Kellgren genom hans eget exempel under sista åren
af hans lefnad med ja besvarad, af Benjamin Höijer
likaledes theoretiskt bejakad, men ännu af de stränga
akademiska puristerna antingen uttryckligen eller med
ignorerande tystnad förnekad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
