Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egentligen är en ganska dygdesam person, «Hvem skulle
kunna hata denna botgörerska?» säger en gång hennes
beskyddarinna. «Nej, hon är icke lastfull; ögonblicket
af hennes förvillelse var en dröm, ett rus, ett vansinne.»
Men på hvilket sätt kan denna engel hafva blifvit
förförd till last? «I stöten der», säger Eulalia, «på en
obegriplighet i min historia.» — Hennes öfvergifna man,
öfverste Meinan, hvilken går mörk genom hela stycket
såsom en obekant, ädel menniskofiende, hörer till dessa
mollusk-varelser, som icke äga någon fast, sedlig
bestämdhet, hvarken fördomar eller grundsatser, och
derföre röras af hvarje känslans vind. Skalden sjelf
be-skrifver hans stämning i sista scenen, «icke sträng och
icke mild, icke fast och icke vek, utan vacklande
emellan allt detta». — Sedan dessa begge fullkomliga väsen
stått en half timma midtemot hvarandra, tillkallas
slutligen barnen för att fullända det rörande. Denna
naturens röst kan den ädla menniskofienden icke emotstå:
han sluter den återfunna, förlåtande, i sina armar.»
«Detta skådespel må, såsom det mest berömda,
gälla som typ för samtliga hans allvarsamma dramer.
De hafva alla ungefär samma fel och förtjenater.»
«En otvifvelaktig och högst betydande talent hade
Kotzebue för det egentliga lustspelet, i synnerhet när
det faller inom området af det burleska. 1 uppfinningen
af komiska situationer, i det galna trasslet af missförstånd
och brokiga löjliga personer är han outtömlig.
Visserligen blifver man ej heller här någonsin tillfredsställd,
ty karakteristiken och uppfinningen af situationer är å
ena sidan osann, å andra sidan likväl icke så fri att
den försätter åskådaren till en naiv poetisk verld och
afskär hvarje tanke på verkligheten. Ett fult fel är
råbeten i språket. Tyskarne äro i allmänhet ganska
sällan i stånd att njuta det komiska, om det icke är
tillsatt med en stark dosis råhet. 1 detta afseende borde
spaniorer, fransmän och italienare tjena till förebilder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
