Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga kännedom om theatern och dess specifika fordringar.
Härtill kommo äfven hans musikaliska insigter, som
ledde honom vid valet af passande melodier för sina
sångspel. Hans genre är emellertid låg både i esthetiskt
och moraliskt afseende. Också var Journalen alltid
synnerligen sträng emot honom. — Så yttras t. ex. om
hans «Casper och Lona eller Betaldt som qvitteras»:
«Denna så kallade imitation, ett mästerstycke af
dålighet, framför alla usla farcer,’ man hittills gifvit från
svenska theatern, såväl i anseende till den utslitna
planen som de plumpa allusioner och infall, hvarmed den
är uppfylld, förtjente visst icke nämnas, om det ej vore
mot vår pligt att lemna sådant obeifradt. Musiken har
ej förmått öfverskyla dess brister då den uppfördes.–
Man kan förundra sig, huru vår allmänhet med tålamod
kan uthärda att se farcer, som stöta dess egna begrepp om
seder och anständighet. De äro under kritiken, men de
borde genom allmänhetens uppenbara ogillande förvisas
från skådeplatsen» *). . . . Man synes ännu på den tiden
haft ett ganska oskuldsfullt begrepp om hvad den så
kallade allmänheten i den vägen kunde tåla. Om hans
«Iphigenia II», parodi af «Iphigenia i Tauriden»
(uppförd år 1800), moraliserar Journalen på följande sätt:
((Oaktadt Stockholms-Posten så vackert och med så mycken styrka
upphöjt sin röst emot parodier, skulle dock, innan tre veckor ännu knappt voro
förlidna, en ibland de mest oförsynta utkomma och till och med uppföras
på Sjelfva mindre kongl. theatern. Det gör recensenten verkligen ondt, att
allmänheten ej antagit ofvannämnda dagblads välmenta lärdomar, utan
tvärtom funnit ett så utmärkt nöje vid uppförandet af denna parodi-opera. Hans
skäl dertill torde dock vara andra än författarens i Stockholms-Posteh. —
Den sanna uppgiften, att detta är en fri öfversättning från franskan, betager
väl herr Envallsson en del af den auktorliga äran, men befriar honom ock
från att sjelf vara första upphofsmannen till en så usel parodi. Det linnes
visst ingenting författadt, som icke kan parodieras, och vissa mästerstycken
lemna till och med anledning till ganska lyckliga parodier; men deremot
synes det som borde vid sådana konststycken, hvilka äro sammansatta efter
alla reglor och äga en af de största kännare erkänd förtjenst, allmänheten
*) I: 100.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
