Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara fredad att störas i sina känslor af det uslaste slag af alla farcer. Det
är ju i den moraliska verlden ett brott att förlöjliga dygden; hvarföre skulle det
icke äfven då vara ett i den litterära och i konsternas att förlöjliga den goda
smaken? — Hvar och en som känner operan Iphigenie i Tauriden, känner
då genast planen till Iphigenie II. Denna viker ock icke hufvudsakligen
ifrån den förra i något annat än deri, att Thoas här får behålla lifvet, en
kontrast, hvilken parodisten lärer hafva ansett nödig för att få sitt arbete till
en Opéra comique. För öfrigt består parodien deri, att personerna från
hjeltar, kungar och prestinnor, furier m. m. blifvit förvandlade till
landstrykare, vidskepliga uslingar, prostinnor, kaplanskor, brandvakter,
polis-betjenter m. m., och att i stället för den höga lyriska ton, som råder i
originalet, nyttjas här det lägsta pöbelspråk, som på theatern kan tålas. Detta
sätt att parodiera är lätt för den, som rätt känner pöbeltonen, så snart han
får genom den kontrastera mot personer, som i allmänna opinionen äro af
höga och odlade tänkesätt; och ett sådant arbete är till och med barnsligt,
om ej parodien är utmärkt af någon qvickhet, som för läsaren eller
åskådaren kan öfverskyla det låga och trälaktiga, och den förtjensten har denna
parodi i intet afseende» *).
Ungefärligen samma omdöme uttalas om en annan
af Envallssons parodier, också en imitation från franskan,
«Raton och Rosette eller Den segrande kärleken». «Den
är», säger recensenten, «af en utmärkt uselhet. Hela
intrigen hvälfver sig på ett af en gammal giftsjuk
mamsell tillstäldt anslag att medelst en sömndryck tillvinna
sig en ung gosses tycke. Sättet, hvarpå denna hennes
plan utföres och hvarigenom den misslyckas, vittnar om
en ovanligt slö fattningsgåfva. Karaktererna äro af det
låga slaget, hvari författaren tyckes hafva förälskat sig:
de äro en ända till äcklighet drifven härmning af
naturen»**). I ytterligare en annan recension äV tonen
något mildare. Den rör skådespelet «Förmyndaren eller
sommaräfventyret på landet», imitation efter Dancourt,
uppförd 1799. Recensenten anmärker först, att
originalet är gammalt, första gången uppfördt 1695, men det
gör ipgenting, menar han, ty han «vågar försäkra att
atycket hvarken i planen eller detaljerna i det minsta skil—
*) IV: 125.
**) IV: 358.
Malmström. IV. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
