Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans Johannes måtte blifva hans efterträdare i
Akademien. Å sin sida bemötte lärjungen, hvars personliga
älskvärdhet intygas af hans samtida, den aftynande
mästarens välvilja med en oskrymtad kärlek och beundran,
som uttalar sig i hans inträdestal. Kellgrens önskan
berättas hafva väckt stora betänkligheter inom
Akademien; ty att kalla en simpel docent till en så hög och
den tiden så mycket eftersträfvad hedersplats, kunde
icke allmänt gillas i ett samfund, hvars ledamöter önskade
se talen ten förenad med en viss yttre rang; men
pieteten mot Kellgren segrade. Ar 1797 öfverraskades
allmänheten genom den vittra magisterns kallelse till
Kellgrens lediga stol. Året derpå utnämndes han till Graecae
Linguae Lektor i Linköping, men denna tjenst fick han
aldrig tillträda. Redan i flera år hade han burit dödens
frö i sitt bröst; en fotresa, som han i sällskap med en
vän anställde till Carlskrona, hade mera förvärrat än
förbättrat det onda. Han dog efterhand, hans sjukdom
var lungsot; hans lifs utbrunna veke slocknade alldeles
den 31 • Januari 1799 i Upsala. — «Ståndaktig under
plågorna, munter midt i sitt lidande, dog han densamma
han lefvat, och vände icke ett sorgset ögonkast tillbaka
till den verld, der han skulle begråtas. . . . Han var
ung; han ägde hvad han behöfde; han var älskad och
aktad. Hans lynne var glädtigt och ännu obetungadt
af bekymmer.»
Så tecknar honom Adlerbeth i svaret, till hans
efterträdare i Svenska Akademien, friherre Fleming,
och deri lärer ingen öfverdrift eller tomt smicker ligga.
Men hvad talaren för öfrigt yttrar om «de filosofiska
systeiner han genomtänkt», de sanningar han ville sätta
i stället för afördomar och villfarelser» — kan numera
svårligen godkännas. Ty Stenhammar var visst ingen
djup tänkare; barn af sitt tidehvarf ville han sätta
Yol-tairismen i stället för de öfverklagade förvillelserna,
hvarvid mensklighet och samhälle skulle varit långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
