Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån att vinna på bytet. Såsom skald saknade
Stenhammar originalitet (fantasi) och uppfinning, hvilken
brist blott svagt ersattes af rhetorik, diktion och en
qvickhet, som, ehuru stundom krystad, synes hafva
varit större än Hammarsköld ville erkänna. Hans känsla
var öm men något sval. Nyssnämnde kritiker ger
företrädet åt de stycken, i hvilka poeten lyckligt utförde
hvad sjelfständigare tyska snillen uppfunnit; troligen
äro derföre öfversättningarne bättre än originalerna;
emellertid lästes på den tiden hans originalpoemer
«Af-skedet till Camilla» och elegien «Carl Lehman» med
både rörelse och beundran.
I en nekrolog kallas Stenhammar för «en skald af
en ren och icke ensidig smak, som hvarken kunde pressa
sitt snille inom den franska maniererade mattheten, eller
tro sig upphöja sig deröfver genom det svulstigt
öfverdrifna eller ett språkförderfvande nyhetskrämeri.» Det
tillägges om honom att han «icke regerades af ett mod
i vitterheten, och ej förblandade den tillfälligt rådande
smaken med den rätta, utan kände och visste värdera alla
upplysta nationers snillealster, äfven deras, som mängden
hos oss ofta affekterar att förakta.» Ur recensionen öfver
hans samlade arbeten anför jag följande (V: 583 f.):
«I allmänhet taladtl — Ett odladt vett, rikedom i former och språk,
en grann och lekande fantasi, en liflig känsla, äro egenskaper, dem hvar
och en lär igenkänna i dessa poesier. Likväl — med all denna böjlighet
att finna sig i hvarje antagen genre, synes författaren ännu ej hunnit bli
rätt fri och sjelfständig i någon, äfvensom hans fantasi mera sysselsätter
sig i lek med skiftande och behagliga färgor, än att skapa en klar och
talande bild. För att fortfara att uttrycka sig i målarens språk! —
Koloriten är alltid liflig; teckningen har ej ännu nog stadga och kraft, den är i
den högre stilen för obestämd, för mjuk, för mycket ondulerande, om jag
så får säga: åter i hans lägre komiska stycken nästan skrikande skarp.
Man torde finna otjenligt att använda termen Teckning, äfven på den
lyriska poesien, till sin natur obestämd och musikalisk. Men finnes ej äfven
der en teckning af situationen? Och om man vill ha ett exempel ur Sjelfva
dessa skrifter — hvar är den klarare och åskådligare tecknad, än i Odet
till Camilla?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
