Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ett drag, som man ofta igenkänner i dessa arbeten, är, hvad jag ej
kan uttrycka med något annat svenskt ord, än: känslosamhet. — Att
en retlig och djup känslodaning är bland de egenskaper, som utgöra
skalden, derom är ingen fråga — vi fordra af honom, att den ej må yttra sig
med råhet. Derföre skall hans egen lyckliga organisation skydda honom.
Men ett sannt nöje ger han oss blott, om uttrycket af hans känsla är på
en gång värdigt och fullkomligt okonstladt, om han är så införlifvad
med sitt amne, att uttrycket tycks födas af sig sjelf. — Känslosamhetens
kännetecken är åter, att en viss liflighet i känsla, som i och för sig, och
utan afseende på de idéer hvaraf den eldas, är högst indifferent och
snarare en fysisk svaghet, för den har ett eget och högt värde, och hvars
behöriga ådagaläggande är någonting, hvarpå den använder särskild omsorg
— den behagar sig deri; och i produkter af detta slag ser man ej blott
den af känsla genomlifvade taflan, men upptäcker ock författaren bakom,
som med välbehag ser på sina egna ömma rörelser. Derföre hafva ock
dessa författare alltid varit stora patroner af tårarne, såsom en särdeles
förträfflighet i den menskliga naturen: från detta känslojoller, hvarigenom all
enkelhet, anda och kraft försvinna, kan man ej fritaga Stenhammar, ehuru
det hos honom har ett slags naturligt tycke, och åtminstone ej är
skrytsamt och pretiöst. Man öppne t. ex. sången: «Laura eller min
tillkommande älskarinna»; der — sedan han förut urskiljt henne genom kontraster
med sin verkliga verld — han slutligt fantiserar hennes bild. Då är det
Laura, som gråter efter honom — som gjuter tårar vid sin moders graf
— åter öfver Clarissa och den förföljda dygden — och åter öfver en
nödställd like. Tre på hvarandra följande verser! Slutligt ler hon åt naturens
skönhet, och det är hög tid. Man kunde anföra flera exempel. Så är
ut-sigten af ämnet i skaldestycket om Religionen, äfvensom i Skaldebrefvet till
dem som söka ett odödligt namn, visserligen förvändt känslosam. Äfven
det annars så vackra Inträdestalet i Svenska Akademien är ej fritt från
ställen, i samma afseende rätt stötande. — Men hvar och en, som känner
Stenhammars fria själ och verkligt manliga tänkesätt, äfven blott af de
uttryck de äga i dessa hans skrifter, skall öfvertygas, att denna synd mot
sund smak blott tillhörde den tidiga period af hans bildning, som tyvärr!
också blef för honom den sista; skall ’inse, att han förmådde höja sig till
den renare stil, af hvilken vi äfven här finna exempel, som låta oss ana
vidden af den förlust vi gjort genom författarens bortgång.»
I litteraturöfversigten heter det:
«Det är beklagligen icke någon intagande tafla, utgifvaren af denna
Journal visar för sina läsare, när han företager sig att beskrifva
litteraturens tillstånd i Sverge under de förflutna åren. .Det var blott en kort stund,
som nitet för vetenskap och kunskap i senare tider hos oss var allvarligt.
Så länge deras idkare dels uppmuntrades, dels ostörde fingo öfverlemna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
