Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Det är icke längesedan de fieste och förnämste af våra
vitterhets-idkare skalle hafva förlöjligat alla försök att i den svenska skaldekonsten
införa orimmade versslag. Bet är i allmänhet en olycka för all konst, när
den underkastas modets reglor och inskränkes inom härmningen af vissa i
tonen gillade mönster; men om denna påbudna härmning sker efter sådana
möuster, som äga en helt annan fullkomlighetsgrad än den, hvilken passar
för den härmande konstens anlag, så blifver följden deraf ännu skadligare.
Detta har inträffat, då svenska skalder tagit de franske och deras sätt till
mönster. Då det svenska språket, af helt olika natur med det franska,
skulle klädas i fransk drägt, måste det icke allenast förlora mycket af sin
originalitet, utan äfven stanna vid blott medelmåttiga försök i härmningen.
Emellertid vann man en sådan vana vid vers, hvilkas enda poetiska
kännetecken låg i rimmens samljud, att månge allvarsamt trodde på
omöjligheten att böja vårt språk efter metriska versslag; och då några sådana
försök gjordes, bemöttes de af de tougifvande konstdomareuas löje. Man hade
icke bort förmoda, att man i ett land, der Stjernhjelms lyckliga försök
gifvit så öfvertygande bevis på dessa versslags möjlighet och lämplighet för
vårt språk, efter mer än hundrade års förlopp, först af grannarnas redan
fullbordade arbeten skulle återföras till samma tanka. Recensenten beklagar
med författaren, att Kellgren så sent började bearbeta detta fält, men
anförer tillika hans erkännande af den metriska versens förträfflighet såsom
ett stort bevis, att denna skald, åtminstone de senare åren af sin lefnad,
var skild ifrån all ensidighet, och i synnerhet ifrån den löjliga
egenkärleken att blott ur sina egna arbeten hemta reglorna för konsten. Om efter
hans tid man trott på möjligheten af vårt språks böjning under metriska
versslag, har man dock ej fått räkna så många lyckliga försök, att
allmäu-heten för dem kunnat vinna smak, eller att nybörjande skalder vågat deri
öfva sig; och ännu mindre har man kunnat stadga nägra säkra reglor för
deras mekaniska sammansättning. Den afhandling, herr Rcgnér här lemnar
åt allmänheten, har en dubbel förtjenst, så väl att vara den första hvilken
utreder konstens reglor, som att hafva gjort det på ett för granskaren
tillfredsställande sätt. Det hade varit Önskligt, att de bifogade
öfversättuin-garne haft lika mycken förtjenst som afhandlingen, för att kunna gifva
tonen åt det skaldeslag, som efter recensentens öfvertygelse är det bäst
passande för svenska språket. Den rimmade versen har så många
beqväm-lighetsfördelar för skalden, den gynnar så mycken vårdslöshet i tankar och
uttryck, den ger så mycket tillfälle att lysa med stora ord. att man
visserligen icke bör förmoda, att det sätt, som i alla afseenden binder
konstnären vid strängare lagar, annorlunda kan blifva antaget, äu då derigenom
sådana mästerstycken frambringas, som så mycket vinna allmänhetens
beundran, att den unga skalden måste underkasta sig mödan för att förtjena
det beröm han söker.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
