Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen af Horatii oder. Vid deras läsning i Akademien
yttrade N. v. Rosenstein: «Kellgrens lyra är återväckt»,
och med samma uttryck helsades den unga skalden vid
hedersbelöningens emottagande. Samma år han i Upsala
gick miste om den esthetiska lärareplatsen, tilldelade
honom Svenska Akademien det största antal belöningar,
som en täflande der någonsin vunnit, nemligen tvåhundra
dukater för skaldestycket «Första Uppfostringen», och
tvenne accessit: det ena för öfVersättningar från Horatius
(hvaribland Sekularsången), det andra för en «Episod ur
-^Eneiden». «Belöningarne», säger Beskow,
«öfverlemna-des honom af Lehnberg, som i den unga skalden,
hvilken då ansågs uteslutande fästad vid sångmöns altare, icke
anade sin yppersta medtäflare, det inträdande tidskiftets
— kanske kommande tiders — största andliga talare i
Sverge, och svenska kyrkans blifvande öfverherde.»
Dessa vittra segrar förberedde en vändpunkt i
Wallins lif. Vitterheten var då ett föremål, för hvilket
alla med minsta anspråk på bildning intresserade sig;
man sysselsatte sig då ett halft år förut med nyfikna
gissningar, orn hvilken nästa 20 December ekulle vinna
stora priset i Svenska Akademien, med samma
otålighet, hvarmed man nu afvaktar politiska nyheter. För
den ärekrönte var alltid vägen öppen till sysslor och
värdigheter. Rosenstein rådde Wallin att låta prestviga
sig: efter att hafva följt denna uppmaning kallades han
till huspredikant hos öfverste-kammarjunkaren baron
Hamilton, hvars sons lärare han var, i Juni 1806, och
tillträdde få veckor derefter den efter Choraeus lediga
theologiska adjunkturen vid Carlberg. Tjenstgöringen
var besvärlig, vilkoren knappa, men Wallin hjelpte sig
fram utan skuldsättning, och yttrade i en efterlemnad
anteckning: «Nu var min gladaste tid. Jag var sökt
och gerna sedd af alla, fann bifall för allt hvad jag
gjorde; skref verser och predikningar med stigande
framgång, mötte vänner hvar jag kom, och såg framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
