Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Polyfem upphört, så räknar han i alla fall mer än
dubbla år, då .Polyfem upphörde först 1812, oqh
Hammarskölds nyssnämnda skrift, första upplagan, der detta
omdöme förekommer, utkom redan åren 1818—19* Det
är obegripligt att Palmblad så kunnat glömma
kronologien af de litterär-historiska tilldragelser, hvari han
tagit så nära del. Hammarskölds yttrande lyder
emellertid som följer:
«Johan Olof Wallin röjde redan vid universitetet, genom åtskilliga tid
efter annan bekantgjorda tillfållighetsstycken — förnämligast genom Sängen
vid studenten Ströms död — det utmärkta och djupa skaldesnille, som
blifvit honom af naturen tilldeladt; men hans tids falska konventionssmak, mot
hvilken han icke ägde något stöd af en konseqvent konstfilosofi, förförde
honom att hylla det tomma prosaiskt rhetoriska hjernspöke, som, under
namn af den goda smaken, i vår vitterhet drifvit ett sådant ofog, och att
på dess altare uppoffra de medfödda behagen af hans sentimentalt präktiga
skaldegåfva. Trots allt motsträfvande måste hans rena fria talent
hop-krympas och akademiseras. och hans sång, i stället att bibehålla sin
naturliga, lyriskt ljufva, musikaliskt målande och kraftigt känsliga ton, nödgades
att blifva tom, trivialt sententiös, deklamatoriskt uppblåst, missnaiv och
antithetisk. Nu bortbyttes den melodiska, romantiskt skiftande
versifika-tionen — för hvars djupa betydelse Wallin ensam af alla sin periods
vitterhets-idkare tyckes hafva haft ett klart sinne — mot den stela alexandrinen, och
hans lätta, rosendoftande, behagliga språk mot en uppskrufvad, skroflig
diktion, uppfylld af de Leöpoldska vidunderliga ordfogningarne. Det första
:profvet härpå utgjordes af några parafrastiska rimmade «öfversättningar af
latinska skalder», af hvilka flera voro af Svenska Akademien belönta. Dessa äro,
utan all fråga, de olyokligaste af hans arbeten> de förråda icke allenast en
skef tolkning af nrskrifternas ordaförstånd, utan äfven ett fullkomligt missr
kännande så väl af förebilderna som af hela romerska skaldekonstens anda.»
Till och med «Uppfostraren», som grundläde
skaldens rykte, åtnjöt ingen större skonsamhet.
«Ett nytt prof», fortfar den obevekliga granskaren, «på denna
förvillelse lemnade »Uppfostraren», en lärodikt, hvilken Svenska Akademien
belönade med stora priset år 1805. Här ser man åter alldeles samma
skådespel som i Leopolds didaktiska oder: ett halft löjligt äflande och faktande
efter någonting, som skulle synas filosofiskt djupsinnigt, starkt och nytt;
och detta var här så mycket harmfullare, som man midt under
förskefnin-gen upptäckte tydliga spår till en vida högre poetisk kraft. — Till samma
klass af förskrufvad opoesi, hvilken här någohgång tog formen af affekterad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
