Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Det var en skön gåfva hos våra skalder, denna
mångsidighet i uppfattning, som icke låter vilseleda sig
af historiska motsägelser. Men denna det individuella
lifvets virtuositet, som gör sig oberoende af alla
allmänna ändamål, innebär äfven något omanligt. Vi finna
i Goethes epigrammer (Sinnspriiche), som städse träffa
sakens kärna, de kostligaste utfall mot de forcerade
ta-lenterna, hvilkas oförmåga endast eggades genom
främmande produktion, mot de problematiska naturer, för
hvilka intet läge var tillfredsställande, emedan de icke
voro vuxna något, och som derföre kände sig olyckliga,
utan att hafva någon rätt dertill. Men egentligen borde
han icke hafva harmats öfver ungdomen, ehuru den på
sitt sätt sträfvade emot det ideal, som han hade
förkunnat, denna lifvets konst, hvaraf endast konstnären
skulle vara mäktig. Hans älsklingsgestalter äro alla
sådana virtuoser i lifvet utan objektivitet och utan
aktning för den verkliga verlden: Götz, Egmont, Werther,
Wilhelm Meister, Eduard, äfven Faust, ty hans förbund
med djefvulen berodde väsentligen på hans motvilja mot
(den bestämda) bildningens och (det föreskrifna) arbetets
(eller yrkets) ensidighet. I de senare romantikernas
sammanlefnad och diktskapelser drifves denna
dilettantism i stort. Poesien är sitt eget objekt, konsten
sysselsätter sig endast med sig sjelf. Denna med ironi
tillsatta känslosamhet, som ville smaka idealets njutningar
utan att fördjupa sig i dess allvar, denna
verldsåskåd-ning i fågelperspektiv, som slutligen icke hade något
annat föremål än den tomma ethern, måste framkalla
en likgiltighet för bestämningar, som slutligen helst
hyllade det absolut ursinniga, emedan det var det
kraftigaste uttrycket för det individuella godtycket. Slutligen
kom filosofien konsten till hjelp och gaf den öfvermodiga
ungdomen en ny ars magna, genom hvilken den under
lek blef herre öfver andarne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
