Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
idealism; i stället kastade sig reaktionen in i en
konstlad «Deutschtumlichkeit», och tillgrep de skenbart
öfver-vunna fördomarne af medeltidens chevaleri, kyrka,
stånds-väsende, för att hafva någon faet punkt att hålla sig
vid. Den personliga frihetens idé hade utvecklat «den
sköna egoismen», som sökte måttet för det goda och
rätta i instinkten; deraf uppkom en bedröflig osäkerhet
i de sedliga begreppen, en lek med känslor, för hvilka
Tyskland till slut fått plikta i sitt historiska lif.
Förmågan att i idéernas tjenst sammansluta sig till stora
partier hade nästan gått förlorad, religionen hade man
inkräktat åt sig efter esthetiska grundsatser; när nu
dessa grundsatser blefvo vacklande, började man med
esthetiska grunder rättfärdiga det absurda och
afskyvärda.»
cdSålunda var romantiken i böljan en högst
motbjudande företeelse, men den har också omedelbart
för-värfvat sig stora förtjenster. Den har förhjelpt
patriotismen til en djerf sjelfkänsla och en bestämdare
fysionomi. Den har infört en djupare vetenskaplig
begrund-ning i historien, rättsväsendet, religionen. Romantikens
dilettantiska sympathier hafva gifvit anledning till
uppkomsten af två nya vetenskaper i största stil, den
fosterländska språkforskningen och den jemförande filologien.»
«Den franska revolutionen skakade menniskornas
idealer i deras innersta djup. Ditintills hade visserligen
vigtiga konflikter i intressena ägt rum, men i det, som
de bildade af alla nationer från ideal synpunkt ansågo
för eftersträfvansvärdt, hade en allmän öfverensstämmelse
herrskat. Efter den dystra utgången af revolutionen
började man tvifla på dessa idealer; man gick antingen
så långt, att man ansåg den såsom källan till all den
ofärd, som drabbat Europa, eller man blef rådlös och
visste icke hvad man skulle tro på. Med fasa såg man
den blottade kärnan af en bildning, åt hvilken man
hittills viljelöst öfverlemnat sig. Folksuveränitetens idé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
